Under många år har vi kunnat ta del av det alltmer sviktande intresset för utbildningar inom vård och omsorg av våra gamla, både inom hemtjänst och särskilda boenden. Löner och arbetsvillkor för de anställda har följt den status som vi själva och våra beslutande politiker i regering och riksdag valt att tilldela våra uttjänta äldre som efter ett helt yrkesverksamt liv många gånger behandlas sämre än våra kreatur.
En allt ökande och allvarlig brist på kompetent personal har gjort att dåvarande Sveriges kommuner och landsting (SKL) vägrat godkänna krav på lägsta utbildning (undersköterska) i vården av våra gamla, anledningen var att då skulle det bli ännu svårare att rekrytera personal. Kravet saknas även 2021 och kommer med all säkerhet aldrig att uppfyllas.
Nu under året 2020 har vi med anledning av covid 19 sett hur tusentals äldre människor fått sätta livet till, till största del beroende på det allmänna politiska ointresset och dåliga engagemang för detta lågstatus- och lågprioriterade området äldreomsorg. Personal som anställts, helt eller delvis utan kompetens har på grund av bristande rekrytering tilldelats omvårdande arbetsuppgifter, speciellt inom särskilda boenden, allt i enlighet med de styrandes godkännande.
Nu klagar man på en otillräcklig organisatorisk styrning, en brist på sjuksköterskor med arbetsledande funktioner som bidragande orsak till alla dödsfallen bland våra gamla. Varför då inte besluta en annan form av vårdinsatser för de gamla likt inom regionens ansvarsområde ute på våra sjukhus där sjuksköterskan tillsammans med undersköterskan ingår i den nära och direkta vården i det sk omvårdande teamet? I kommunen innehar sjuksköterskans istället rollen som medicinsk ansvarig och rådgivande till vårdpersonalen utan att själv ingå i det nära teamet vilket avsevärt försvårar rollen som arbetsledande funktion och organisatorisk styrning.
Bästa överblicken på vårdtagarens status och medicinska behov uppnås väl allra mest optimalt om man själv är inne i arbetsfunktionen ”närmast vårdtagaren”, eller? Regeringen satsar nu under 2020-2021 2,2 miljarder kronor på det sk ”äldreomsorgslyftet” som sägs ge 10 000 nya jobb inom äldreomsorgen. Fackföreningen Kommunal säger sig länge jobbat för detta och vill se fler kollegor för personal inom äldreomsorgen, kollegor med ”rätt kompetens”.
Vilka praktiska arbetsuppgifter kommer att särskilja vårdbiträdets och undersköterskans arbetsuppgifter, troligtvis inga? Hur många kommuner väljer att anställa de billigare vårdbiträdena? Hur många kommer att välja den mindre krävande och kortare utbildningen vårdbiträde eftersom löner skiljer några hundratals kronor? Kommunal säger samtidigt” men för ett ”riktigt äldreomsorgslyft” behöver resurserna öka rejält och löner och arbetsvillkor förbättras. Varför nu gå med på ett oriktigt, ”ett spel inför kommande val” efter alla år av frustration? Nu kanske regeringen lyckas hålla tillbaka dessa helt avgörande överlevnadskrav på nyrekrytering till äldreomsorgen då rekryteringen verkar kunna säkras, till stor del beroende på våra många och unga nysvenskar som saknar arbete? Många duktiga ungdomar som inte har så många valmöjligheter kommer med all säkerhet få jobba på i många, många år innan personalen, vårdtagarna och Kommunal kommer se några varaktiga förändringar med ordentliga låglönesatsningar, bort med delade turer och varannan helgtjänstgöring mm.
När kommer den ”riktiga empatin att infinna sig ”eftersom det mesta handlar om maktens lågprioriteringar och fortsatta lågstatusförhållande till våra äldre – de ekonomisk tärande men inför kommande val väldigt betydelsefulla!