S-kongressen i Göteborg är inne på sin fjärde och näst sista dag. Idag har jag träffat arbetsmarknadsminister Eva Nordmark, norrbottning i själ och hjärta även om hon numera bor i Nacka.

Det blev ett samtal kring dels den gröna nyindustrialiseringen i norra Sverige, dels långtidsarbetslösheten som vuxit under pandemin (kolla hela intervjun i klippet ovan).

Nordmark konstaterar att det skett en stor förändring på arbetsmarknaden i Norrbotten jämfört med när hon själv var ung på 1990-talet.

"Det har skett en vändning som gör att blickarna i hela världen nu riktas mot norra Sverige. Nu gäller det att vi ser till att etableringarna kommer på plats men också att vi hjälper företagen med att tillgodose behoven av arbetskraft", säger hon.

Det handlar bland annat om insatser inom ramen för den aktiva arbetsmarknadspolitiken.

"För Norrbotten innebär det mer pengar till arbetsmarknadsutbildning och andra insatser för att människor ska kunna ta de jobb som växer fram. Vi utvidgar utbildningsutbudet och har byggt ut Kunskapslyftet med motsvarande 160 000 platser i riket", berättar hon.

Nordmark understryker dock att arbetsmarknadspolitiken bara rymmer en del av det som behöver göras. Även andra politikområden – till exempel välfärds-, bostads-, kultur- och utbildningspolitiken – har betydelse för tillväxten i norra Sverige.

"Därför har regeringen utsett Peter Larsson till statlig samordnare för att koordinera insatserna i norra Sverige", säger hon.

Nordmark klargör att det blir mer pengar till jobbpolitiken i statsbudgeten för 2022. Det arbetsmarknadspolitiska anslaget förstärks med åtta miljarder kr. Det är ett tillskott för att Arbetsförmedlingen ska kunna fullgöra sitt uppdrag men också för att skapa fler extratjänster och platser inom arbetsmarknadsutbildningen för att pressa ned långtidsarbetslösheten som i annat fall riskerar att permanentas på en hög nivå efter pandemin.

Det är välbehövligt och borde vara politiskt okontroversiellt. Men faktum är att Moderaterna har lagt fram en budget som tvärtom innebär kraftiga neddragningar i arbetsmarknadspolitiken.

M vill minska anslagen till jobbpolitiken med 2,8 miljarder kr till 2023, vilket i praktiken innebär minskade resurser för de grupper på arbetsmarknaden som har det tuffast och är i störst behov av olika former av samhällsinsatser för att få in en fot i arbetslivet.

Enligt Moderaternas filosofi är det marknaden som ska fixa jobben, det vill säga samma recept som partiet tillämpade under åtta år i regeringsställning 2006-2014. Men marknaden fixar inte jobb åt alla. Det finns grupper som är i behov av samhällets stöd och subventionerade anställningar (gröna jobb, extratjänster, lönebidrag, beredskapsarbeten och liknande insatser) för att de ska komma in i arbetslivet.

Resultaten av Moderaternas politik talar sitt tydliga språk. Faktum är att arbetslösheten var högre 2014 än när Moderaterna tog klivet in i regeringskansliet 2006. Enligt en rapport som Moderaterna själva tog fram 2016 blev det fler utanförskapsområden under alliansregeringen.

Man kan tycka att det borde ha lett till självrannsakan och omtänkande hos högergänget. Men icke. Moderaternas budgetmotion 2021 är i princip en blåkopia av Fredrik Reinfeldts och Anders Borgs gamla regeringspolitik. 

Skattesänkningar ska på nytt finansieras genom neddragningar i A-kassan, sjukförsäkringen och den statliga arbetsmarknadspolitiken. Inget nytt under solen hos högern, med andra ord.  

Det finns emellertid en riktigt bra sak med Moderaternas budgetförslag. Det tydliggör de ideologiska skiljelinjerna inför valet 2022 och borde fungera som en väckarklocka för hela fackföreningsrörelsen.

Byggnads, Kommunal, IF Metall, Handels, Seko, Livs, Transport, Pappers och andra LO-förbund (som fått genomslag för många av sina hjärtefrågor i den S-ledda regeringens budget) borde bäva inför ett regeringsskifte.

Med Ulf Kristersson som statsminister och Elisabeth Svantesson som finansminister blir det inga satsningar på den aktiva arbetsmarknadspolitiken, ej heller någon familjevecka, trygghetspension eller skattereduktion för A-kassan. 

En samlad fackföreningsrörelse borde gå man ur huse och markera att det ligger i löntagarnas intresse att Sverige får en regering med Magdalena Andersson som statsminister och Eva Nordmark som arbetsmarknadsminister efter valet 2022.

Det är faktiskt skillnad på S- och M-politik även i 2020-talets Sverige.