Jo, jag vet. BC Luleå har bara spelat fyra matcher i SBL herr. 28 återstår. Allt kan hända. Det finns ingen anledning till panik. Alla lag gör dåliga matcher.
Men det där har vi hört förr och det är ingen som orkar med det snacket längre. Nu är det tamejtusan läge för krishantering.
Efter förlusten mot Borås i fredags med nästan 30 poäng går det tyvärr inte att blunda längre. Insatsen av BC Luleå var en av de mer vedervärdiga jag sett det senaste årtiondet och det tragiska var att lagets enorma tillkortakommanden på planen inte handlade om spelarnas inställning eller kämpaglöd. Nej, det som borde oroa alla - klubbledning, styrelse, sponsorer och fans - är att kompetensen inte verkar finnas. Kunnandet saknas helt enkelt hos alltför många spelare och då är det svårt att trolla.
Och precis här finns roten till allt det onda. De sportsligt ansvariga har totalt övervärderat det svenska spelarmaterialet. Tagit på sig alla skygglappar som finns, vägrat jämföra och analysera motståndarlagens trupper samt dra de korrekta slutsatserna som med all önskvärd tydlighet berättar att BC Luleå inte ens är i närheten av att konkurrera med de bästa i dagsläget.
Den ser varenda människa som säger sig veta något om svensk basket.
Och när väl det stora misstaget gjorts kommer följdeffekterna som klubben nu lever med i form av att två importspelare - DeRiante Jenkins och Tavarius Shine - inte har den absoluta toppkvalité som krävs för att kunna bära laget när stora delar av spelarmaterialet sviktar. Dugliga båda två - i alla fall Shine - men inte på den nivå som krävs för att det ihåliga lagbygget ska kunna prestera på en i alla fall anständig nivå.
Nu finns det två vägar att gå för BC Luleå med klubbdirektören Lars Mosesson i spetsen. Fortsätta vägra se det varenda människa med ett basketintresse sett sedan länge. Drömma, hoppas och tro att något sorts mirakel ska inträffa. Att två-tre spelare från ingenstans ska genomgå någon sorts Pelle Larsson-metamorfos och utvecklas till toppspelare i SBL över en natt.
Eller så görs det enda rätta: Att krishantera med full kraft. Skicka tydliga signaler ut i offentligheten att BC Luleå inte nöjer sig med att bli frånsprunget av mer än halva SBL och slås ut i kvartsfinal var och vartannat år. En tydlig markering som berättar att problemet/problemen är identifierade och något ska göras.
För händer ingenting då riskerar intresset att sakta falna, läktarna börja gapa tomma, sponsorerna tveka och i förlängningen färre killar att välja basket före någon annan sport. Och det är riktigt farligt på sikt.
Nej, det är dags att agera. Helst redan i går. Att ge sig ut på en nästan manisk spelarjakt och hitta den pusselbit som i alla fall gör BC Luleå relevant igen. En spelare som kan inspirera laget att vinna fyra-fem matcher mot topplagen och tävla på allvar i en SM-kvartsfinal - kanske till och med begåva Norrbotten med en semifinalplats framåt våren. Just nu är inte kraven högre än så - bara det känns helt overkligt att skriva men tiderna förändras onekligen snabbt.
Bloggen har tidigare skrivit att BC Luleå borde böna och be förre stjärnan Axel Nordström avbryta husbyggandet i Uppsala under några månader och avsluta säsongen i norr. Det är förstås ett långskott men värt ett försök. Nordström kan tränaren Peter Öqvists system och är en omtyckt ledartyp. Han skulle utan tvekan göra nytta på flera plan.
Men det finns ett annat svenskt namn där ute som kittlar minst lika mycket. Kanske mer.
Det handlar om förra säsongens stora stjärnskott Barra Njie, 20, som snittade nästan 18 poäng, 6 returer och 5 assist i bottenlaget Fryshuset. Den 191 centimeter långe guarden har ryktats vara på väg till tyska högstaligan men står fortfarande utan kontrakt.
Njie skulle hjälpa Luleå med speed och kreativitet, förpassa DeRiante Jenkins till bänken och ge Adam Rönnqvist den roll han trivs allra bästa med: Att göra poäng.
Sedan skadar det förstås inte att Njie är en enormt spektakulär spelare som skapar spänning och intresse. Bara det vore värt massor i dessa mörka tider.
Men det ovan nämnda handlar om det kortsiktiga och om att rädda en säsong som är på väg att kantra åt helt fel håll. På lång sikt bör klubben vända på varenda sten och ta en mängd obekväma beslut för att bli en maktfaktor igen. Men det får vi prata om någon annan dag.