Då var säsongen 22/23 över för BC Luleå efter 0–3 i matcher i kvartsfinalen mot Umeå och den slutade på ett sätt som egentligen sammanfattade denna nattsvarta basketvinter på ett ganska bra sätt.
När allt skulle avgöras stod inte spelarna pall. De hade inte kunskapen, tryggheten eller den smartness som krävs för att vinna när pressen var som störst.
Sex raka missade straffkast av Michael Gilmore, LaDarien Griffin och Jonathan Arvidsson under de sista minuterna var nästan overkligt.
Ett obegripligt sista anfall där bollen hamnade i en offensivt iskall Darrell Davis istället för offensivt heta spelare som Jonathan Arvidsson, Michael Gilmore och Brendan Bailey. Med ett väntat ring-ut-resultat.
Och till sist en tuff foulblåsning av domarna när tiden faktiskt kan ha varit ute vilket gav fantastiske Gustav Hansson hjälteglorian i Luleå energi arena.
Brutalt tungt för BC Luleå som kämpade sig tillbaka från ett 13-poängunderläge i den fjärde perioden men inte hade förmågan att knyta ihop hela säcken när laget lyckades få en ledning.
Umeå satte alla tuffa skott som behövdes och mot Gustav Hansson hade tränaren Peter Öqvist inga taktiska drag att komma med. 36 poäng och ett 50-procentigt skytte var helt enkelt en magnifik uppvisning.
Nåväl. Hur just den här matchen än hade slutat – i det långa loppet hade Umeå vunnit den här matchserien i alla fall. Helt enkelt av den enkla anledningen att man spelar som ett lag. Tillsammans varenda sekund och utför det tränaren Boris Balibrea vill ska utföras utan att en massa spelare bara hittar på en massa egna saker.
Alltså precis tvärtemot det BC Luleå stått för den här säsongen. En del individuell talang men en odisciplinerad röra av spelare som inte klarar av ett fritt anfallspel med mycket eget beslutsfattande. Förr eller senare blev det kaos i matcherna. Det var nästan alltid bara en tidsfråga innan falluckan öppnade sig och allt föll ihop.
Jag skrev i en krönika inför matchen att en förlust mot Umeå skulle vara BC Luleås största sportsliga misslyckande på 30 år och det står jag fast vid. Det får och ska inte hända med tanke på de skilda ekonomiska världar klubbarna lever i.
Nu får BC Luleå en tidig semester och en chans för alla ansvariga att titta sig i spegeln och ställa mängder av tuffa frågor om hur framtiden ska se ut. En sak vet vi: Det spåret BC Luleå är inne på just nu kommer bara stapla menlösa kvartsfinalförluster på hög och förhoppningsvis är det inte klubbens ambitionsnivå när det tittas in i framtiden.