Det börjar liksom bli lite svårt att sätta ord på Luleå Baskets framfart den här säsongen och hitta nya vinklar samt förklaringar till lagets oerhörda överlägsenhet.

På lördagskvällen avfärdade mästaren Wetterbygden med 44 poäng och det som stack ut från den matchen var att Luleå faktiskt förlorade returkampen och att bortalaget hängde med i sex-sju minuter.

Det vi kan konstatera efter 14 raka segrar är att Luleå Basket blivit tydligt bättre den här säsongen. Mer samspelt. Mer harmoniskt. Vi kan också konstatera att några toppkonkurrenter - Alvik i alla fall - har blivit klart sämre. 

SBL dam, om vi räknar bort Luleå Basket, har tryckts ihop. Alla kan slå alla - ingen går säker mot något lag. Mark, Östersund, Helsingborg och Borås är alla klart bättre än vad som förutspåddes vilket göra ligan ganska intressant.

När det gäller Luleå Basket kan man konstatera att laget även ur ett statistiskt perspektiv är vassast av alla. Laget gör mest poäng av alla, 91.9, näst mest assist, 20, och näst mer returer, 45.1. Bara för att nämna några kolumner.

Men vem är överraskad? Ingen.

Nej, Bloggen har den senaste tiden tittat framåt och funderat på hur klubbdirektören Christer Sehlin ska lyckas behålla stora delar av det här laget till kommande säsong och ge spelare inspiration, utmaningar och motivation. 

Och då finns bara en väg: Nästa höst måste Luleå Basket spela i en europeisk cup. Det finns ingen annan väg. Inget annat alternativ. 

Jag har den här vintern ofta lekt med tanken hur Luleå skulle klara sig i det internationella spelet och ponera följande scenario: Addera en stark importspelare eller en svensk landslagsspelare, typ Kalis Loyd till det här laget. Vad skulle då hända?

Jag kan faktiskt se ett sådant lag bråka med de alla bästa i till exempel Euro Cup. Det hade varit häftigt att se.