För varje mening Bloggen skriver om den här upplagan av BC Luleå blir det svårare och svårare att hitta ord för det man sett.
Men nu börjar bokstäverna i det svenska alfabetet faktiskt ta slut.
Att leda med 19 poäng efter första halvlek, som mest med 25, och förlora ska förstås inte gå mot ett lag som saknar sin bäste spelare i form av Keenan Gumbs. Men den här säsongen är precis allt möjligt och antagligen har vi inte sett det sista av totala kollapser och stora besvikelser för basketfansen i Luleå som suktar efter en framgång på herrsidan.
Men ingen förlust den här nattsvarta vintern lär bli värre än den vi bevittnade under tisdagskvällen i Nässjös sporthall där en ledning med 59-40 slutade i en hjärtskärande förlust med 117-119 efter förlängning.
DeRiante Jenkins hade det sista skottet, en toköppen trea för seger, men inte en människa i hela basketsverige kan ens ha funderat över att bollen skulle landa i korgen. För så här är det: Från grunden medelmåttiga, tunna och felbyggda lag har helt enkelt inte marginalerna på sin sida. Till sist kommer verkligheten alltid i kapp på något sätt.
Innan jag sågar vidare måste vi säga att BC Luleå brottades stora foulproblem som störde laget enormt. Tavarius Shine fick tre foul efter bara fyra-fem minuters spel. När sedan Adam Rönnqvist, Bryce Douvier och Andrew Smith under andra halvleken fick sina femte fouls var förstås läget minst sagt problematisk.
Men vi måste säga som det är. Innan domarna tog sina beslut, några hyggligt tveksamma, skulle matchen varit över sedan länge.
Det räckte med att Nässjö under den andra halvleken klev upp några procent i försvarsintensitet och BC Luleås spelare svarade direkt med att vika ned sig. Redan tre-fyra minuter in i andra halvlek stod det klart att den här matchen skulle bli jämn. Det visste alla. Det såg alla. Det var ofrånkomligt.
Nej, det här laget är så tydligt byggt för att ännu en gång åka ut i kvartsfinal - det finns ingenting som tyder på något annat och ambitionen i klubben verkar inte vara högre så.
En seger mot Nässjö hade kunnat ge lite om hopp om något. Oklart vad. Men i dag är BC Luleå så djupt nere i källaren det att är omöjligt att se hur spelarna ska kunna kravla sig upp ur det mörkret och vinna mot några andra lag än Umeå och Fryshuset resten av säsongen. Okej, Köping hemma och någon till match kommer säkert BC kriga hem. Men inte mycket mer.
Om inte den här förlusten får hela organisationen att ta sig en rejäl titt i spegeln och fundera hur jobbet gjorts under sommaren då vette tusan vad som måste hända för att någon av de ansvariga ska vakna upp, slå näven i bordet och agera. Bara göra något visar att det här inte längre duger.
Men då pratar vi om säsongen 22/23. Hur den här kommer sluta har jag redan skrivit.