Tja, så länge BC Luleå vinner matcher ska man väl inte ta fram stora motorsågen och då avstår Bloggen från det.  88–56 mot eländiga Fryshuset blev till sist en behaglig resa efter en start på matchen som inte var godkänd någonstans.

Men till sist började BC Luleå få lite stopp i försvaret, fick springa och då var historiens sämsta SBL-klubb slaget.

Vad såg vi då som var helt ok i Peter Öqvists gäng? Vi börjar med insidespelaren Michael Gilmore som under hela försäsongen var totalt vilsen i spelet och irrade omkring över hela planen. Nu ser amerikanen ut att ha fattat vad han ska pyssla med vilket gav 13 poäng och 6 returer. Formkurvan kan alltså vara poäng uppåt vilket är helt nödvändigt.

Brendan Bailey framstår mer och mer som Luleås bästa importvärvning. Okej, premiären mot Köping var väl inget mästerverk och 28 poäng mot Fryshuset är svårt att värdera. Men ett 52-proentigt skytte noterar vi i alla fall.

Däremot framstår guarden Marcus Evans mer och mer som helt fel spelare för BC Luleå. Han är värvad för att vara en ledande pjäs, till och med den bäste av alla, och då håller det inte att skjuta 2/11 mot den här typen av motstånd. Evans kan attackera korgen men sedan är det slut på spetskompetenser. Svag skytt, osäker med bollen och svårt att hitta öppnande passningar. Här måste något ske och det snabbt. Med det lagbygge BC Luleå fått ihop måste importspelarna leverera sju dagar i veckan.