För ett år sedan bragdvände Luleå Basket SM-finalen mot Alvik när 0-2 i matcher blev 3-2.
Nu är läget exakt detsamma mot Norrköping men den här gången kommer det inte bli en drömrepris. Efter 82-96 i den andra finalen i Stadium arena är det bara att konstatera: Luleå är utspelat. Luleå är utcoachat. Samtidigt som halva laget underpresterar grovt. Det är trist att se men samtidigt kanske inte så förvånande.
För om vi synar säsongen lite närmare kan vi se att Luleå egentligen inte spelat på sin högsta kapacitet sedan december, strax innan skadorna och sjukdomarna som innebar att långt tränings- och matchuppehåll.
Samtidigt har Norrköpings trend varit stadigt varit uppåtgående från dag ett. Så kanske ska vi inte vara så förvånade över det som just nu händer. Norrköping är i den berömda zonen när allt fungerar. Alla bidrar. Alla skott som ser omöjliga ut hittar rätt. Allt bara flyter på.
Luleå är långsamt, segt, otajmat och har inte svar på någonting. Defensivt läcker det något enormt. Offensivt är laget häpnadsväckande lågprocentigt.
Final ett var risig. Final två ännu värre. Med 36 procent från golvet vinns inte en enda match i SBL. Så är det.
Nu vänder serien tillbaka till Luleå med match på söndag och ingenting, absolut ingenting, talar för att Luleå har något kvar i tanken. Jag kan inte se någon genialisk coachplan från Robin Sandberg eftersom laget helt plötsligt gått bort från allt laget gjort hela säsongen. Inte minst defensivt där Luleå Basket inte längre har kapaciteten att sätta press och hela tiden kommer fel i roteringar samt hjälpförsvar.
Nej, på söndag är det här över är jag rädd.
Eller har den sjufaldiga mästaren ännu ett Houdinitrick att ta till?
Fan tro´t.