För några dagar sedan läste ni säkerligen det välskrivna reportaget om BC Luleå-veteranen Adam Rönnqvist som en gång för alla slog fast att han lägger av med sin elitsatsning för att pyssla med lite annat här i livet.
Inga konstigheter. Förra säsongen blev ingen hit för honom och alla kunde nog tydligt se att 32-åringen hade tappat lusten att spela. Mycket på grund av sina egna prestationer men antagligen lika mycket på grund av den totalt kaosartade produkt som klubben ställde på golvet. Den arbetsmiljön var knappast den mest inspirerande att arbeta i.
Nåväl. Många har de senaste dagarna frågat mig hur Adam Rönnqvists arv ser ut? Hur står han sig i Luleås herrbaskethistoria?
Rätt så högt skulle jag säga. Visst ikoner som Håkan Larsson, John Rosendahl, Dennis Aulander och Jim Enbom når han inte – men en bit där bakom hittar vi honom.
Underdogstoryn om Adam Rönnqvist är också tilltalande. Talang på RIG, tidig debut i Plannja, rörigt proffsäventyr i Norge, nedvarvning i Höken, ny chans i Luleå Steelers och ett oväntat genombrott i LF Basket som sedan tog honom hela vägen till det svenska landslaget.
Men det Bloggen kommer ta med sig mest av allt när vi nu summerar Adam Rönnqvist karriär är inte först och främst hans långa treoängare, SM-guldet 2017 och alla spektakulära spel som fick publiken att tappa andan. Nej, det är istället hans aura utanför planen. Adam Rönnqvists medvetna eller omedvetna, jag vet faktiskt inte, sätt att sälja sporten längre än till de närmast sörjande i basketfamiljen och fatta var basketen är placerad i den svenska näringskedjan.
Aldrig trist. Aldrig menlös. Alltid tillgänglig för media. Raka svar på frågor. Tydliga åsikter. Underhållande. Oförställd. Öppen. Självkritisk. Och inte minst: Älskad av kidsen i Luleå.
Det finns oerhört många inom basketsporten – inte minst spelare och ledare – som har massor att lära. Tråkmånsarna står på rad och jag skulle rabbla upp en lång lista på namn i Sverige som verkar ha som livsuppgift att göra basketen så ointressant som möjligt för så många som möjligt.
Nej, jag vågar faktiskt slå fast att Adam Rönnqvist är en av SBL:s största profiler det senaste decenniet. Det är fan inte så illa och ett arv att vara stolt över.