Ni som inte hängt med i turerna kring Södertälje BBK får här en snabb bakgrund för att få sammanhanget.
När laget slog Köping i en rysare med 90–89 den 10 mars säkrade säsongens stora sportsliga besvikelse till sist en slutspelsmatch.
I den matchen hade tränaren Ludwig Degernäs i princip fullt lag och matchade fyra spelare över 30 minuter.
Efter den segern började det surras i basketsverige kring Södertälje – att laget helst av allt ville landa åtta tabellen och möta seriesegraren Borås i kvartsfinalspelet. Orsaken skulle vara att Borås är det lag av de i toppen som Södertälje kunnat matcha bäst under säsongen. Kanske också ekonomi spelade in?
Några dagar senare var det dags för hemmamatch för tränaren Ludwig Degernäs Södertäljes mot förbundskaptenskompisen Boris Balibreas Umeå.
En viktig match för Umeå som i konkurrens med BC Luleå jagade fjärdeplatsen i tabellen.
Södertälje drag: Vila stjärnspelare som Alexander Lindqvist, Joshua Sharkey och Ed Polite.
Facit: Förlust med 28 poäng och ett steg närmare åttondeplatsen.
Inför den sista grundserieomgången stod Fryshuset för motståndet. Ett lag som för alltid kommer rankas som ligahistoriens sämsta med över 80 förluster i rad.
Södertäljes drag: Vila nyckelspelare som Alexander Lindqvist, Joshua Sharkey, Walter Kelser, Anton Gaddefors och Ed Polite.
Facit: Förlust med fem poäng och en säkrad åttondeplats.
Från Södertäljehåll är motivet bakom detta enorma samt plötsliga manfall under de två avslutande omgångarna skador och om så verkligen är fallet vet bara de inblandade. Bloggen har givetvis ingen aning.
Att kalla Södertäljes två mediokra insatser för läggmatcher – att klubben inte ville vinna – går givetvis inte att slå fast på något sätt. Det vi kan konstatera är att laget inte fick rätt förutsättningar av tränare, klubbdirektör och medicinska team att göra ett så bra sportsligt resultat som möjligt.
Att det vilas spelas spelare eller att stjärnor matchas försiktigt innan ett slutspel kommer vi få leva med och något som alltid kommer hända. Det tror jag alla köper. Men på det sätt Södertälje avslutade säsongen luktar illa, ger en besk eftersmak och säger något om den kultur som just nu finns i en av Sveriges mest klassiska basketklubbar.
Klubben måste givetvis gjort en konsekvensanalys innan den skred till verket med sin "plan", räknat plus samt minus, och kommit fram till att i en medial pyttesport som basket är publicitetsskadan lika med noll. Inget ifrågasättande av media, förbund , ligaförening eller fans. Att förlora med 30 inför sin hemmapublik sågs tydligen inte heller som ett problem – antagligen för att det inte finns någon publik att tala om.
Så Södertälje bara körde och vann. Eller snarare förlorade och vann.
Men på sikt är basketsporten i Sverige förlorare. Södertäljes agerande går emot hela idén med elitidrott och kommer bara bevisa tesen att SBL är en Kalle Anka-liga som inte är värd att få mer uppmärksamhet än den får i dag: Ungefär lika med noll, alltså.
För Södertälje kommer den senaste veckans agerande bara blåsa förbi som ingenting hänt. Basketlivet rullar vidare och ju färre som har åsikter om den lilla basketbubblan ju bättre.
Precis som vanligt.