Tja. Både ja och nej.
Offensivt såg vi stundtals ett en aning bättre bollflöde som öppnade för fler högprocentiga avslut.
Defensiven, som är BC Luleås identitet, famlar laget fortfarande efter den form som flytt.
Köping valde att gå inside från minut ett och lyckades bra. Torbjörn Gehrkes lag hade järnkoll på returtagningen (18 offensiva) mycket på grund av att Luleås insidestjärna Michael Gilmore drog på sig mängder av onödiga foul som blev fem i den fjärde perioden. Det där måste tränaren Peter Öqvist få ordning på. Här finns en karbonkopia av Andrew Smith-problemen från förra säsongen.
Annars då? Det var intressant att se målgöraren Brendan Bailey hitta sitt skott igen efter en period av sviktande självförtroende och leverera en hyggligt högprocentig match som landade i 22 poäng.
Men spelaren som tog tag i affärerna när BC Luleå nervade ihop som mest i den fjärde perioden var Adam Rönnqvist. Med sju raka poäng under de sista 2.5 minuterna såg veteranen till att Köping aldrig fick riktig närkontakt.
Men sammanfattningsvis är BC Luleå fortfarande för ihåligt och ojämnt för att vara en tydlig utmanare till en finalplats framåt våren. Laget har enorma problem att förvalta ledningar och döda matcher. Den här säsongen har det hänt hur många gånger som helst att BC haft en ledning på 12-13 poäng men när lägena att rycka undan kommit har laget staplat misstag på varandra och låtit motståndarna komma tillbaka. Mot Köping såg vi det ännu en gång.