Först en liten fråga som alla ni basketintresserade får fundera lite kring: Tror ni det svenska herrlandslaget någonsin kommer kunna ställa upp med ett landslag som innehåller de tolv bästa spelarna som finns tillgängliga?

Jag vet inte svaret men det börjar nästan kännas omöjligt.

I bortamötet mot Finland i VM-kvalet var återigen några tunga pjäser borta och sett till förutsättningarna var en torsk på bortaplan med 16 poäng (69-85) ungefär vad man kunde förvänta.

I 20 minuter var laget med och spelade sedan blev det för mjukt och för andefattigt. För att göra en bortamatch av den här digniteten jämn krävs massor men framför allt måste nyckelspelarna, de som tränarna på förhand bestämt ska få de tunga minuterna, prestera på sin högsta nivå. Det gjorde inte trion Simon Birgander, Tobias  Borg och Ludde Håkanson. Istället var den förre BC Luleå-stjärnan Denzel Andersson bäste svensk och det var förstås kul. Men inte hållbart om laget ska vinna.

Jag skrev före matchen att coachkvartetten Ludwig Degernäs, Mikko Riipinen, Jocke Källman och Boris Balibrea måste våga ge stjärnskottet Pelle Larsson rikligt med speltid - inte minst med tanke på framtiden men framför allt sett till hans stora kapacitet. Men så blev det inte. Larsson fick inte fullt tolv minuter och rörde knappt bollen när han var på golvet. Visst, 21-åringen hade kunnat vara med aggressiv offensivt. Det ska sägas.

Lite lurigt blev det när tränarna satsade 13 minuter på veteranen Erik Rush, 34, som inte hade någon av sina vassaste matcher i den blågula tröjan. Märkligt val. Ett felaktigt sådant.