Hittills har Bloggen varit ganska snäll med BC Luleå och lagets prestationer under de första åtta matcherna i SBL. Men efter förlusten mot ett skadedrabbat Jämtland på bortaplan med 91–94 börjar faktiskt tålamodet tryta.
Det här duger inte längre. Det rakt igenom för dåligt. Över hela linjen. Från coachstaben till spelarna. Jag skulle faktiskt sträcka mig så långt att kalla insatsen i Östersund för pinsam.
Nog visste vi att det här lågbugdetlaget inte skulle hålla samma klass som förra året och att jämföra det med de trupper som BC Luleå ställde på golvet för sex-sju år sedan är inte rättvist. Det ansvaret ligger på klubbens kansli som inte drar in tillräckligt mycket sponsorpengar.
Men det minsta man kan kräva är glöd, disciplin, kampvilja och smartness. Där saknas massor just nu. Att se en match med BC Luleå är att åka på en svindlande berg-och-dalbana där precis allt kan hända när som helst. Noll stabilitet. Noll grund att stå på. Noll trygghet. Tveksam inställning där varenda 50/50-boll mot Jämtland förlorades under den andra plågsamma halvleken.
Att peka på enskilda spelare blir bara fel men vi kan konstatera att Brandon Johns Jr:s smekmånad nu är över. När Jämtlands Adam Johansson avgjorde med en trea stod amerikanen bara där med raka ben och tittade. Helt utan ansats att utmana skottet. Det såg inte bra ut.
Men precis lika mycket hänger på coacherna med Håkan Larsson i spetsen. Spelarna ser, i alla fall från håll, ut att vara oförberedda och inte ha koll på vad motståndarnas svagheter och styrkor är.
Men det Bloggen, och många som ser lagets matcher, snackar om är matchningen och alla märkliga byten som görs i tid och otid. Ofta i viktiga lägen av matcherna när allt står och väger sätts bärande spelare på bänken, all rytm försvinner och motståndaren tillåts få momentum. Vi har sett det massor av gånger under hösten och det bara fortsätter som om ingenting har hänt.
Mot Jämtland hade BC greppet i mitten av tredje perioden. Då byttes Travis Henson och Gustav Hansson ut samtidigt som Brandon Johns Jr satt på bänken. Där och då startade raset ner mot avgrunden den här nattsvarta kvällen. Det är tillräckligt tufft att inte vinna matcher. Men att förlora dem på dumheter svider extra mycket.
Det börjar bli dags för spelare och tränare att se sig i spegeln och fundera på vad tusan som händer. Annars kan den här säsongen bli ännu en parentes i historieböckerna.