Ibland är det ganska enkelt och kristallklart. I alla fall om en blogg som den här får spekulera, resonera och fantisera lite fritt. 

Så här tänker jag:

I final ett gick Luleå Basket torsk i returtagningen med eländiga tio. 

I match två (förlust med 67–73) med hiskeliga 13. 

Och på skadelistan hittar vi Allis Nyström – kanske svensk dambaskets bästa returtagare och största vinnare det senaste decenniet.

Ni anar var jag vill komma? Precis. Med forwardsveteranen på planen hade Luleå Basket kunnat vara det lag som kopplat greppet om den här finalen och börjat känna lukten av ett nionde SM-guld.

Nja, så enkelt är det förstås inte och med i ekvationen finns förstås att Södertälje saknar stjärnan Elin Eldebrink – det går inte att blunda för.

Men oj vad den här vingligt byggda versionen av Luleå Basket hade behövt en till riktigt vass spelare, nästan på vilken position som helst. Och då menar jag inte Tayah Burrows som också finns på skadelistan men är en komplementsspelare som enbart skulle ha avlastat nyckelspelarna.

Nåväl, det här blir bara spekulationer och en hypotetisk tankelek. I den riktiga världen, i den så kallade verkligheten, är Södertälje hittills en aning smartare, lite kallare, mycket elakare (läs Frida Eldebrink) och ett något bredare basketlag än Luleå Basket som gjort vad man kunnat med begränsade resurser.

Nu ska det till ett mindre mirakel om tränaren Robin Sandbergs krigargäng ska kunna vinna match tre i Södertälje på söndag och hålla liv den här matchserien. Det fattar alla. 

Men det ska väl spelas först...