Jaha. Då har Luleå Basket ställt till det ordentligt för sig även om en förlustmatch på hemmaplan i den första SM-finalen inte behöver vara en jättegrej. Förra året var finalunderläget 0–2 i matcher innan supervändningen mot Alvik inleddes. Det ska vi ha i minnet.

Men känslan är att Norrköping Dolphins är ett helt annat djur. Alvik hade många mentalt bräckliga spelare med en ovana att vinna och direkt när det blev lite motgång dök de negativa tankarna upp vilket gav ett fritt fall rakt ned i källaren.

Nu pratar vi om något helt annat.

I Norrköping finns fyra erfarna importspelare som verkar ganska obrydda om läge och press. De går bara ut och lirar som om det inte finns någon morgondag. För dem är det helt självklart att Norrköping ska fälla den stora guldfavoriten och när rollspelare som Anna Lundqvist samt Matilda Åhlberg plötsligt drar i stora skott i avgörande lägen blinkar alla varningslampor. Och några till.

Norrköpings coach Kevin Taylor-Lundgren hade också en tydlig plan: Luleås USA-stjärnor Bria Goss och Brooke McCarthy-Williams skulle inte få vinna matchen åt sitt lag. Nej, istället lastade han över det ansvaret på Ellen Nyström, Josefin Vesterberg och Allis Nyström. De var den trion som från helst från halvdistans skulle att skjuta hem den första finalen. Visst, de lyckades okej, – 39 poäng inalles är som enskild siffra betraktad klart godkänd – men när vi synar det lite närmare kan vi se att futtiga 14 satta skott på 43 försök var en stor seger för guldutmanaren. Det innebar i förlängningen att Norrköping alldeles för få gångar tvingades ta in bollen från kortlinjen och därmed kom undan Luleås beryktade helplanspress som hela vintern gett laget enkla poäng.

Där var matchen. Och nu tvingas Luleåtränaren Robin Sandberg gå tillbaka till ritbordet och klura på hur den här knuten ska lösas. Norrköping har fått vittring och självförtroende. Det bådar inget gott inför fredagens match i Stadium arena.

Alvik var en sak. Norrköping något helt annat.

Det här är otäckt och kan faktiskt bli ännu värre.