Med tanke på BC Luleås halvvingliga importvärvande de senaste två-tre åren kommer jag akta mig för att göra någon sorts osedd bedömning av det allra senaste tillskottet Kentwan Smith. Jag varken vågar eller vill och det blir ofta mer fel än rätt.
Men en liten önskan eller förhoppning kan jag i alla fall drista mig till att ha: Ge mig ordning och reda på planen. Ge mig smartness. Ge mig bra beslutsfattande. Ge mig en spelare som inte "får för sig saker" och tycker det jättecharmigt att så ofta som möjligt spela utanför sin kompetenssfär.
Den typen av karaktärer har vi sett tillräckligt av. Jag tänker till exempel på Michael Gilmore, Andrew Smith, Touré Murray, Brendan Bailey, DeRiante Jenkins och Bryce Douvier. Plus några till som jag glömt bort i all hast. Lirare som visserligen ibland vann matcher med bländande individuella insatser men lika ofta förlorade dem med ett huvudlöst agerande i viktiga lägen. Noll förutsägbarhet som måste ha gett tränarstaben gråare hår än askan i min kakelugn.
Vad nye forwarden Smith, som kommer från spel i Svendborg i den danska ligan, står för kan jag inte med någon större säkerhet spekulera om men det är inte en alltför vild gissning att nye tränaren Håkan Larsson i sin scouting tittat extra noga efter stabilitet, disciplin och lugn.
Det låter i alla fall bra när 31-åringen från Bahamas säger så här i BC Luleås pressmeddelande:
"Jag försöker också alltid spela lagbasket och forcerar ingenting offensivt".
Det är bra en start.