Norrköping nöter på med att Tim Schüberg är kaptenernas kapten, tränaren Mikko Riipinen en unik ledare som inte finns någon annanstans i hela världen och att det ska finnas en speciell Norrköpingsanda som alla verkar gå och bära på bara man får syn på ett orangea linne. Och allt detta verkar funka utmärkt.

Umeå kör stenhårt på den "fattiga kusinen från landet" som har hela världen emot sig. Borås är den ständige underhunden som slår underifrån i varenda SBL-match. Uppsala snackar mest jämställdhet i landet.

Och då kommer förstås den givna frågan eftersom det här är en basketblogg med fokus på Norrbotten: Vad tusan är BC Luleås grej?

En gång i tiden var det hur enkelt som helst enkelt: Störst, bäst, vackrast och rikast. Men det är 15-20 år sedan och gulden staplas inte längre på hög. 

Men Bloggen har ett skönt narrativ att sälja in som BC Luleå skulle kunna gå all in på. För sticker man upp fingret i luften, tar tempen på basketsverige, lyssnar lite extra på surret så skulle jag säga att BC Luleå är en av de minst omtyckta ligaklubbarna i Sverige. Vad det beror på är svåranalyserat men jag skulle gissa att störst--bäst-och-vackrasteran har lite med den saken att göra. 

Och varför inte ta fasta på den grejen och gå hela vägen. Utmana, skapa rubriker, var kaxig, ständigt uppkäftig, spela på gränsen, snacka en massa skit och bli SBL:s svar på Detroit Pistons bad boys under 80-talet. 

Alltid hatade av publiken på bortaplan. Älskade av alla i Luleå energi arena. Ett kompromisslöst lag som aldrig tar några fångar. En klubb som går sin en egen väg – ofta mot strömmen. Alltid med en vi-mot-dem-känsla.

Fundera på det ni. Kul skulle det vara. Men knappast realistiskt.