Luleå Basket krossar Norrköping i en repris på vårens SM-final med 34 poäng och allt borde vara frid och fröjd. Trots den sunkiga premiärtorsken mot Mark för några veckor sedan.
Men efter tre ligamatcher är det ändå något som lite irriterande skaver trots att det mesta känns precis som vanligt. USA-duon Bria Goss och Brooke McCarty-Williams öser in poäng. 93-trion ser precis lika stabil ut som tidigare säsonger. Supertalangen Tilda Trygger har redan antytt vad som komma skall i framtiden och Felicia Ponturos engagemang i försvarsjobbet har inte avtagit en enda tiondels procent.
Tryggt, trevligt, hemtamt, ombonat och småmysigt.
Men kanske är det precis detta som är problemet. När Luleå Basket i våras blev avslöjat av Norrköping Dolphins i finalspelet borde analysen blivit att förändra. Tweaka någonstans. Addera något som inte finns. Inga stora grejer. Men något i alla fall.
Istället blev precis tvärtom. Allt skulle bli precis likadant som förut. Och det finns ett talesätt som säger ungefär så här: "Om du gör som du alltid gjort blir resultatet alltid detsamma."
Det finns risk att Luleå Basket hamnat i den mycket mänskliga fällan.
En känsla just i dag – när säsongen bara är i sin linda och massor kan förändras över tid – är att truppen skulle behöva inspiration med något nytt. En spelare som rör om, bryter mönster och gör det oväntade. Någon som är lite obekväm och petar lite i myspyset.
Dagens Luleå Basket är tryggt, stabilt, maskinmässigt och organiserat. Men också ganska förutsägbart. Det kan bli lagets fall i SM-finalspelet mot Södertälje våren 2023.