Ibland tar framgångsrikare idrottare ett beslut, ett felaktigt och ödesdigert sådant, som för alltid kommer att definiera deras karriärer och bli deras arv. 

Det finns många av dem. Marion Jones. Sven Nylander. Thomas Johansson. Lance Armstrong. Ben Johnson. Ludmila Enquist. För att nämna några.

Nu har en svensk basketspelare placerat sig på den svarta listan och det handlar om Jonas Jerebko – den mest meriterade av alla. Samma sekund som nyheten basunerades ut att han skrivit på för den ryska storklubben CSKA Moskva gick Jonas Jerebko från att vara svensk baskets största affischnamn genom tiderna till att bli brännmärkt för alltid.

Att mitt under den blodiga ryska invasionen i Ukraina skriva på för ett av rysk lagsports största varumärken är så tondövt, så dumt och så ogenomtänkt att det knappt går att förklara med ord.

Det är faktiskt omöjligt att ta in hur Jonas Jerebkos tankeprocess sett ut när han kom fram till detta absurda beslut. 

Reflekterade han över konsekvenserna en enda sekund? 

Är han överhuvudtaget medveten om vad som händer i världen just nu?

Förstår Jonas Jerebko vilka signaler hans handlade sänder?

Fanns det verkligen ingen i hans närhet som kunde säga stopp när de såg vad som var på väg att hända?. En agent? En vän? Någon rådgivare? Vem som helst.

Tydligen inte.
 

Jonas Jerebkos argument för att avsluta säsongen i CSKA Moskva är tydligen att han vill komma i matchform inför sommarens VM-kvalmatcher. Problemet är bara att han aldrig mer kommer kunna spela för ett svenskt landslag.
Bara det faktum att Jonas Jerebko på fullt allvar tror att han är välkommen in i den blågula värmen igen efter det som hänt säger något om den verklighet att han lever i.

Jonas Jerebko har förstås satt Svenska basketbollförbundet i en mardrömslik sits i ett läge när herrlandslagsbasketen andas optimism och framtidstro efter många jobbiga år.

Men förbundet, med generalsekreteraren Fredrik Joulamo i spetsen, har förstås inget annat val än att någon gång under de närmaste dagarna meddela att Jerebko inte är välkommen att spela för den blågula flaggan. 

Det finns helt enkelt ingen annan väg att gå. 

Och på något sätt känns det lite sorgligt.