Försvaret var tajt. Kentwan Smith aggressiv. Gustav Hansson ledde laget med stadig hand. Tobias Sjöberg tog plats och unge Oskar Wickström-Stümer var pigg.

Det hade kunnat vara en match där spelare och coachteam lämnade sporthallen i Köping med en känsla av att saker och ting pekade åt rätt håll. En rejäl 20-poängsseger och något att bygga vidare på.

Men tyvärr var det den fjärde perioden som klistrade sig fast i minnet. Orättvist? Kanske, det. Men så är det faktiskt. BC hamnade i en välbekant fälla där offensiven blev passiv och landade i ett evigt studsande på toppen av Gustav Hansson och Jonathan Arvidsson.Det smittade av sig på defensiven där lite för många kampmoment förlorades.

Och en viss del får faktiskt tränaren Håkan Larsson ta på sig. Han matchade laget lite väl hackigt för Bloggens smak med några märkliga byten som gav Köping luft som borde ha tagit slut för länge sedan.

Varför byttes Kentwan Smith ut och fick sitta på bänken i mitten av den fjärde perioden när BC alldeles tydligt var inne i sin djupaste svacka? Jag menar att han borde spelat vidare trots foluproblem. Smith stod den här kvällen för stabilitet och trygghet.

Varför erbjöds bara 19 spelminuter till Isaiah Mucius och varför blev han så lite involverad i det offensiva spelet? Visst är Mucius lite vild ibland men det händer i alla fall saker när han är på planen. Och med facit i hand: Det var faktiskt amerikanen som stängde matchen med ett trepoängsspel när 45 sekunder återstod vilket till sist gav en seger med 84–74..

Bloggen vill också påstå att Jonathan Arvidsson borde ha tappat en fem-sex spelminuter den här kvällen med tanke på att han offensivt inte kunde ge laget speciellt mycket hjälp. 3/13 från golvet talar sitt tydliga språk.

Det blir att gnugga vidare för BC som fortfarande letar efter jämnhet och stabilitet. Närmast väntar Nässjö på hemmaplan nästa fredag och kanske gör en god träningsvecka att fler saker faller på plats.