Då har vi fått oss till livs ännu en BC Luleå-förlust på bortaplan och den här gången blev laget bortkollrat av serieledande Borås med 75–100. Inget konstigt alls egentligen.
Tränaren Håkan Larssons lag har ännu inte lyckats prestera en enda helgjuten insats i fiendeland den här säsongen och när ingångsvärdet före uppkast var en sjuk Daniel Hansson och en skadad Oskar Wickström Stümer var förstås utsikterna att vinna försvinnande små.
Även om Luleå kommit med fullt lag, alla spelare varit på topp och utfört en klinisk matchplan hade chanserna till seger varit pyttesmå. För att inte säga obefintliga.
Med andra ord: Förluster mot Borås på bortaplan är numera intecknade redan innan en SBL-säsong börjar.
Men. Visa grundvärden måste förstås finnas på plats vilket lag som än ställs på benen och det är att, som det numera heter på sportspråk, tävla. Att göra en maximal arbetsinsats och bjuda upp till en kamp. Av det såg Bloggen inte hos alla spelare i BC Luleå den här mycket ensidiga kvällen.
Visst försöktes det tidvis. Men tron tycktes inte finnas där.
Jag vet inte hur många gånger jag den här säsongen efterfrågat någon sorts grund att stå på i försvarsspelet. En nivå att falla tillbaka på och en plan att hålla sig till när det offensiva går i stå men det bara vägrar att infinna sig. Nu har det spelats 17 matcher av grundserien och snart är slutsatsen att det inte kommer hända.
Var problemet finns är oerhört svårt att säga eftersom Bloggen inte ser BC Luleås alla träningar och vad laget vill göra defensivt. Men för att hålla det enkelt:
Antingen har tränarteamet ett pedagogiskt problem när det gäller att få sina tankar och regler att fastna och då måste det tänkas om. Hållas enklare och skalas bort en massa lull-lull som uppenbart inte fungerar.
Eller så har majoriteten av spelarna problem att ta instruktioner och då spelar det ingen roll vad ansvariga coacher ger för direktiv. Men det känns inte så troligt.
Men vad det än är måste trollerilådan plockas fram och några magiska trick utföras. Snabbare än kvickt.