1) Det blev seger.

2) Jonathan Arvidsson iskalla trea till 65–62 med 27 sekunder kvar att spela som räddade laget från ett praktfiasko.

3) Liret var okej under fem minuter i den första perioden och tre i den fjärde.

Sedan stannar vi. Reflekterar en stund och funderar lite över vad vi fick se denna kväll i Luleå energi arena. 

För det första ett Uppsala som med tanke på förutsättningarna personellt svarade för en heroisk insats och faktiskt var hur nära som helst att vinna.

För det andra ett BC Luleå som för varje match som går har svårare och svårare att prestera på en nivå som kan kallas anständig. Uppsalamatchen var så nära den absoluta botten det går att komma och långa perioder var det nästan komiskt att se Luleåspelarna kasta bollar över hela arenan och ta vanvettiga beslut.

Och spelaren som gick bräschen för denna cirkus var ännu en gång Michael Gilmore (2/13 från golvet och 6 turnovers) som, efter att ha hamnat i sedvanliga foulproblem i första halvlek, totalt tappade kontrollen under de avslutande 20 minuterna och var nära att kosta BC Luleå segern. Varför tränaren Peter Öqvist gång på gång tog in honom i spel är en aning svårt att förstå.

Men, men. Det blev i alla fall en vinst – den 16:e för BC Luleå den här vintern – och det är faktiskt så att laget fortfarande är med i racet om fjärdeplatsen i tabellen. Hur det nu kan vara möjligt.

Och med tanke på att Denzel George är tillbaka från sin handskada och Samuel Berkelund den här veckan börjat träna så kan tränaren Peter Öqvist från och med nästa vecka ha en rotation på nio spelare som på pappret borde kunna lira boll tillsammans. Men bara i teorin, förstås.

Är verkligheten det vi såg mot Uppsala spelar det noll roll.