Före BC Luleås bortamatch mot Jämtland (förlust 80-92) slog jag fast vad allt skulle handla om: Returtagningen.
Men inte i min vildaste fantasi kunde jag förutse det här.
Luleå blev inte slaget. Luleå blev inte utklassat. Luleå blev förintat.
Med bara en spelare över två meter, Denzel Andersson, kom Peter Öqvist lag till spel mot ligans största uppställning och det funkar liksom inte. Fysikens lagar går inte att ändra på.
Att BC Luleå ändå var med och bråkade till fem-sex minuter var kvar att spela säger mer om Östersundslagets oförmåga.
När returmassakern var över hade Jämtland vunnit den med 49-27, 17 av dem offensiva. BC Luleå hade behövts springa som ett gäng 100-meterslöpare för att kunna vinna men när inte den egna korgen kunde fredas på ett bättre sätt blev uppdraget omöjligt.
Luleås lag bara skriker efter en värvning, en spelare som tar plats i tresekundersområdet och snittar närmare tio returer. Det kommer hjälpa en hel del. Hur mycket står och faller med en enda spelare och det är Touré Murry. Han är inplockad för att vara bäst i laget. Spelaren som bära BC Luleå i svåra stunder. Spelaren som ska ta över matcher när allt står på spel. Spelaren som ska ta sina lagkamrater i handen och leda.
Mot Jämtland fick han se Jonathan Arvidsson vara klassen bättre och det var knappast så näringskedjan skulle se ut när det här laget sattes ihop.
Det är helt enkelt dags för Touré Murry att vakna. Helst redan i går.