Vi kan slå fast två saker till att börja med:

1: Premiärsegern mot A3 Umeå var inget att dra några stora växlar på.

2. Jättetorsken mot Norrköping är trots allt bara en match i mängden även om det långa stunder var plågsamt att se Luleå Basket kasta bollar runt hela Stadium arena.

Då var det sagt.

Nu kan vi kan vi gå över till det som oroar på riktigt och det är den brasilianska, och ytterst meriterade, landslagsguarden Debora Costa. Spelaren som ska stå längst fram och leda det svenska experiment som Luleå Basket lagt upp på bordet den här säsongen.

I premiären mot A3 var det länge oerhört darrigt innan det lossnade en aning under de avslutande 20 minuterna.

Mot Norrköping? Då blev det pannkaka för brasilianskan. Bara dryga 19 minuter. 0/8 från golvet. Noll poäng. 

Så får det förstås inte fortsätta men egentligen är det inte Debora Costas fel. Hon är vad hon är. En lagorienterad guard som passar först och frågar sedan. Hon är ingen scorer och kommer, som 29-åring, aldrig att bli en sådan. Costa är, om inget drastiskt händer, helt fel spelartyp för det lag Luleå Basket byggt som nästan helt och hållet består av lojala lagorienterade spelare som helst inte ser korgen eller har verktygen att skapa offensiva grejer på egen hand.

Nej, för mig är det hur tydligt som helst och jag förstår faktiskt inte hur de ansvariga i mästarklubben tänkte när de valde en spelartyp som Costa före en kreativ spelare som enda import. En Natisha Hiedeman. En Jessica Thomas. En Katie Bussey. En Julie Vanloo. Spelare som göra stora spel i slutet av matcherna och i slutet av skottklockan.

Nåväl. Nu får det vara slutgnällt., Bara två omgångar är spelade i SBL Dam och Debora Costa måste förstås får fler chanser att visa upp sig men vi kan lugnt konstatera att klockan tickar.