Med fyra av fem segrar den senaste tiden kunde man tro att BC Luleå var på g. Hade hittat ett vinnande koncept och var på väg mot något som kan likna en begynnande slutspelsform.

Men nej, nej. Så funkar det inte för den trupp som klubbens sportsligt ansvariga satt ihop. Istället blev det ett ras i den djupaste källare som går att hitta och en chockförlust (88-94) mot Köping som måste beskrivas som ett av landets mest formsvaga lag den senaste tiden. Vi räknar förstås bort Umeå och Fryshuset. Men det säger sig själv.

Varför. Tja, det finns förstås ett gäng förklaringar.

Dålig inställning från i princip alla spelare. Bara några få - Tope Arikawe, Adam Rönnqvist, Daniel Hansson och Jonathan Arvidsson - tog matchen på lite allvar. Och det räcker givetvis inte på den här nivån.

Lagets spel har fungerat alldeles utmärkt när sommarens stora värvning Touré Murry varit hemma i USA - nu fick han chansen från start och satte direkt tonen med låg energi, ett evigt rytm- och tempoförstörande bollkramande, dåliga beslut samt eländigt försvarsspel både individuellt - och lagtekniskt. Sett över hela säsongen mår helt enkelt inte BC Luleås spelare bra när Murry befinner sig på planen för mycket. Korta sekvenser, enstaka matcher, här och där har bra saker hänt. Inte mer. Till sist rasar det alltid ihop på något sätt. 

Tristin Walleys formkurva har lutat lite svagt utför efter hans succépremiär och mot Köping föll amerikanens spel ihop totalt. Noll poäng, fem foul, fem turnovers och bara 13 spelminuter. Helt enkelt en eländig prestation. Men en match är ingen match och än ska vi inte döma honom.

Detsamma gäller hela BC Luleå. En match är bara en match. Skulle laget mot alla odds mirakelskrälla mot Norrköping nästa vecka är det här bottennappet glömt och begravet. Tänk bara på alla besvikelser som fansen fått stå ut med den här vintern och även där är det mesta raderat från minnet.