Nu det dags för Luleås stjärnor att vakna

Att Jämtland skulle göra allt för att plocka bort Adam Rönnqvist från den andra kvartsfinalen efter de 31 poängen i första var väntat och antagligen helt enligt den plan som tränaren Peter Öqvist lagt upp.

I Luleås lag borde det finnas tillräckligt med offensiva vapen som kan täcka upp för det. Till exempel importer som Tristin Walley och Steven Davis.

Vi kan väl lugnt konstatera att den duon inte klarat av att hjälpa laget när det behövs som allra mest. Efter två matcher har USA-duon skrapat ihop 26 poäng tillsammans och är absolut noll hot offensivt. Jämtlands tränare Adnan Chuk har redan kommit in i deras skallar, lämnar dem vidöppna allt som oftast och då blir det kaos. 

Dessa två herrar måste helt enkelt ta sig samman och börja leverera. Nu finns ingen återvändo längre.

Sedan går vi över till det fysiska spelet. Den här matchen hade Jämtland, som i grunden är mycket större och starkare än BC Luleå, bestämt sig för att ta det till en ny nivå. Och då small det från minut ett samtidigt som domarna var med på dessa noter.  Det kunde inte spelarna i hemmalaget inte hantera, kom helt ur rytmen, sköt ynkliga 21 procent från trepoängslinjen, bara dryga 60 från straffkastlinjen och blev kölhalat i returtagningen på alla upptänkliga sätt.

Nej, 61-84 i kvart två innebär att serien nu vänder tillbaka till Östersund kommande vecka för två matcher där hemmalaget kan avgöra allt. Jag ska inte hugga i sten att säsongen snart är över för BC Luleå. Konstiga saker händer ibland och plötsligt skjuter Touré Murry/Adam Rönnqvist 70 procent från trean samtidigt som Steven Davis/Tristin Walley stiger upp från de döda i någon av matcherna.

Visst, det kan hända.

 Är det troligt? Nja. 

Men osvuret är väl bäst.