Bloggen får bita sig i tungan, hålla fingarna i styr och tänka efter minst två gånger innan det här blogginlägget författas. Då brukar det vara säkrast att börja med det positiva efter rysarsegern mot bottenlaget Umeå med 91-85.
Det blev i alla fall en vinst. Och sådana tar nog BC Luleå nuförtiden hur de än ser ut.
Steven Davis. Äntligen fick vi se det amerikanen visade upp i början på året när han gjorde tre matcher för Luleå innan coronakaoset startade.
Adam "20-sekunder-i landslaget" Rönnqvist spelar just nu sin livs bästa basket och slog sitt eget poängrekord i ligan med 34. Han är faktiskt på en helt egen nivå i den här årgången i BC Luleå vilket i och för sig är illavarslande för ett lag med ambitioner att gå riktigt djupt i ett slutspel. Men tränaren Peter Öqvist gav i alla fall honom nycklarna i den här matchen och styrde bort bollen från Touré Murrys händer när matchen skulle avgöras. Med önskat resultat
Men efter dessa tre mer småputtriga punkter finns inte mycket kul att rapportera och faktum är att laget just nu har en nedåtgående formkurva sedan segern mot Borås på bortaplan. Inte minst offensivt, i det uppställda fem-fem-spelet, gnisslar det något alldeles oerhört men även defensivt gapar det hål. Inget flyt, för lite "fart på kulan" och allmänt orytmiskt.
En sak vet jag dock. Så här kan det inte fortsätta någon längre tid innan klubbledningen i alla fall måste börja fundera på att agera. Denzel Andersson, om han kommer "hem", lär lösa en hel del defensiva problem och några offensiva.
Men alla? Det vette tusan.