Fråga mig inte hur det gick till men på något sätt lyckades BC Luleå brotta ned Jämtland i superrysare över två förlängningar och vinna med 95-93.
Här finns några förklaringar.
En jäkla kampmoral. Visst.
35-14 i straffkast. Absolut.
Jämtlands oförmåga att kapitalisera på 50-38 i returtagningen. Jodå.
Men den här gången väljer jag att lyfta fram en spelare som inte är den mest flashiga som finns i SBL men som match efter match gör ett hästjobb. Det handlar om Daniel Hansson. Bloggen skulle nog påstå att det här var han bästa match någonsin Luleålinnet.
När en foulbelastad Adam Rönnqvist befann sig i källaren spelmässigt Tristan Walley knappt kunde träffa kortsidan och Steven Davis gick från stekhet till iskall under halvtidspausen fanns det inte många offensiva alternativ kvar för Peter Öqvist att ta till.
Då klev Hansson fram, tog ansvaret och sköt i det han var nödd och tvungen att göra i den andra halvleken när BC Luleå trampade i gyttja på den offensiva planhalvan.
Den viktigaste spelet av alla från Hanssons sida kom med 18 sekunder kvar och underläge med 75-78. Pang sa det när den tuffa trean landade i korgen och räddade BC Luleå till den första förlängningen.
Totalt landande Hansson på 43 blytunga minuter, 23 poäng, 5 av 8 från golvet samt 10 av 11 från straffkastlinjen.
Men till sist kom matchen ned till ett enda anfall med ledning 94-93 för BC Luleå, 22 sekunder kvar och Jämtlands boll. Efter en offensiv retur av Tavrion Dawson attackerade samme man korgen, Steven Davis klev in i hjälpförsvaret och bollen gick ring ut.
Det var matchen - men ändå bara början. Allt talar nämligen för att de här två lagen kommer mötas i kvartsfinal och kanske var det just den här segern som gav BC Luleå hemmaplansfördel.
Vi får se.