Då har Alvik kopplat greppet om SM-finalen efter en till sist ganska klar hemmaseger, 101-88, och jag måste säga det rakt ut på en gång: Jag är sjukt besviken på hur Luleå Basket hanterade den här matchen som fanns där för att sno. 

Och ska vi dra det ännu längre: Jag är lika besviken på hur de sportsligt ansvariga byggt laget och hur det i slutändan kan kosta Luleå guldet.

Vi börjar med final ett där den regerande mästaren var det klart bättre laget i 25 minuter och vid ledning 60-49 var tecknen tydliga.

Sedan gick det snabbt utför. Några marginalbeslut av domarna, total kaos i roteringarna när Elin Ljunggren fick stå öppen i timmar, Anna Sterns galna trepoängssänk och ett gäng risiga utblockeringar (16 offensiva returer av Alvik) gjorde till sist att Klara Lundqvist & Co kunde segla ifrån.

Men det som svider mest är klubbens val inför den här säsongen. Att byta ut Debora Costa mot Maggie Lucas var bra. Men när Tilde Ahlin försvann skulle förstås hon har ersatts med något bättre som gett ytterligare spets i guldjakten. Men av någon anledning valde Luleå Basket att fortsätta på samma spår och det kan bli sjukt dyrbart när vi har facit om någon vecka.

Tänk er en stark alloundforward som kan hjälpa Allis Nyström och Josefin Vesterberg i returtagningen mot Alvik. Det hade kunnat betyda allt. 

Titta på Alvik som inte tvekade en sekund när Abigail Asoro dök upp på marknaden mitt under säsongen. Där högg klubben snabbt.

Nåväl. En match är bara en match och den här serien är långt ifrån över. Men tränaren Robin Sandberg måste nog se över sin rotation och våga ge Felicia Ponturo och Freja Werth lite mer spelminuter. Luleåspelarna såg duktigt trötta ut i den fjärde perioden och att köra en rotering på bara sex spelare blir tufft över tid.