Norrköping hade lite guldfrossa, Södertälje fick den fjärde finalen dit laget ville men när allt skulle avgöras hade hemmaspelarna de mest avslappnade skottarmarna och piggaste kropparna. Då gick det precis som väntat och Norrköping Dolphins kunde bärga SM-guldet via enkla 4-0 i matcher.

Inga konstigheter. Laget var rätt byggt, innehöll de bästa spelarna som accepterade sina roller och levererade under press. Plus en tränare i Mikko Riipinen som alldeles tydligt är en stor talang utöver det vanliga.

Men framför allt berättar Norrköpings guld om vikten av att hitta rätt importspelare.

Tyler Flack var visserligen en "nobrainer". Där visste klubben exakt vad den fick. Kamau Stokes kanske inte är en USA-guard som kommer gå till historien som den bäste någonsin men Stokes visste vad han pysslade med.

Nej, i Dolphins var det duon Philip Carr och Terry Larrier som tillförde den sista spetsen, det där lilla extra som krävs för att vinna stora matcher. I den sista finalen var det Carr som klev fram allra mest. Men Larrier, som fram till de sista två-tre minuter haft en sisådär match, drog i ett par tuffa skott i slutet på klockan som gjorde att Södertälje inte orkade komma tillbaka. Precis det som krävs av importer i SBL.

Jag lekte faktiskt med en intressant och mycket hypotetisk tanke i dag. Om BC Luleå och Norrköping gjort en rockad, bytt Tristin Walley/Steven Davis mot Carr/Larrier - hur tror ni säsongen slutat då?

Jag har en gissning. Ni kan också fundera en liten stund.