De norrländska lånekuskarna har fått hård konkurrens de sista två-tre åren.
Kuskar som Krister Söderholm, John Östman, Ove A Lindqvist, Micael Melander plus några till.
Unga trion Bröderna Djuse - Magnus A. och Mats E. - och Rikard N Skoglund har tagit stor plats och står numera (oftast) först i kön bland amatörerna som lejer kuskar. Dessutom finns landets segerrikaste Ulf Ohlsson ofta med i leken.
- Corona? Det har vi redan haft i några år nu, sade en av kuskarna till brorsan förra våren. Syftade på det ekonomiska för gänget, när de yngre och Ohlsson tagit en hel del av den ekonomiska kakan.
De i norra Norrland stationerade kuskarna kör numera ofta tre-fyra lopp, ja ibland färre, och får resa långt för att tjäna levebrödet och behålla de kunder som finns. De har det tufft!
De flesta har börjat om att träna häst och har 5-10 hästar i träning för att få ihop det.
Och jag tycker att det märks på styrningarna också.
Och chansvärderingarna...
Eftersom segerchanserna blivit färre upphaussas en outsiderchans till en "bra chans"...
Har märkt detsamma bland de mindre tränarna.
Längtan till en seger blir på nåt sätt för stor och ju närmare start de kommer, desto större blir chansen.
Och styrningarna blir ofta lite för optimistiska.
Märkte till och med i går när Torbjörn Jansson av alla - som också fått det jobbigare - drog upp till Bergsåker för att köra två storoutsiders - två lågprocentare.
Svarade mycket förvånande spets med Fairplay du Mirel mot favoriten Ants In The Pants efter 600 meter. Blev ändå trea.
I nästa lopp vann "Tobbe" med Årdals Finpåvin till oddset 12,48 efter en perfekt styrning.
Sen drog Jansson hem de 35 milen till Almunge nära Arlanda. Körde ändå in 40.000 kr (=3.000 kr i provision minus 1.000-1.200 kr i resekostnad) den dagen.
Så bra går det inte alltid för de norrländska kuskarna.