I en ledare 19 november konstaterade jag att nomineringsdiskussionerna i socialdemokratin i Luleå bådade gott. Det tycktes finnas en bred uppslutning kring att lansera Carina Sammeli som ny ordförande i kommunstyrelsen.
Så blev det också. Under måndagskvällen valdes hon enhälligt av partiets digitala representantskapsmöte.
Det är ett stöd som kommer att betyda mycket för Sammeli. Det är en stor fördel att känna stöd från hela sitt parti och slippa tjuvnyp från de egna leden.
Det känns också som att den lokala socialdemokratin har lärt sig en del efter turbulensen runt Niklas Nordströms och Lenita Ericsons dramatiska avhopp 2019 respektive 2020.
Under hösten har hållits ett antal interna krismöten. Det har varit en tid för självrannsakan och självkritik. Och det tycks ha vuxit fram en medvetenhet om att partiet måste samla ihop sig om det ska kunna behålla väljarnas förtroende,
Om partiet sköter sina kort rätt i fortsättningen borde det dessutom finnas förutsättningar att reparera skadorna inför valet 2022. I grund och botten är ju S-ledda Luleå ett välskött fögderi.
Arbetsmarknaden är stark, bostadsbyggandet har tagit fart och Luleå prisades häromåret som Sveriges bästa barnkommun. Vidare brukar kommunen rankas högt när det gäller medborgarnas tillgång till kultur, fritidsmöjligheter samt idrotts- och motionsanläggningar.
Det råder heller ingen tvekan om att kommunen satsar rejält på de kommunala kärnverksamheterna.
Skattekollen på Luleå kommuns hemsida ger besked. Den som har en månadsinkomst på 30 000 kr betalar 6 750 kr i kommunalskatt. Av dessa 6 750 kr går 5 586 kr – 83 procent – till utbildning, förskolor, omsorg och stöd.
Det är en prioritering av välfärdspolitiken som borde vara en tillgång när S ska möta väljarna 2022.
Det betyder inte att det saknas utmaningar för Sammeli & Co. I en ledare 20 september 2019 pekade jag på att det finns ett antal ekonomiska problem att hantera.
Viktigt är också att få fart på tillväxt- och näringspolitiken – områden som tappat tempo efter Niklas Nordströms avgång som kommunalråd. Det behöver nätverkas och knytas kontakter med näringsliv, myndigheter, centrala politiker och andra för att skapa förutsättningar för nya etableringar och jobb i kommunen.
Glädjande är därför att Sammeli själv lyfter fram näringslivsfrågorna som något som pockar på hennes omedelbara uppmärksamhet.
Det är bra om tidningsrubrikerna från Luleå börjar handla om lokal utvecklingspolitik och framtidsinvesteringar – inte om interna socialdemokratiska bråk.