Vår skog är en livsnerv för arbete och försörjning för inland och kust, en rikedom som väl använd skapar goda förutsättningar för alla. Ibland är det svårt att se kopplingen mellan att träd fälls, att återbeskogning sker, att sågverken förädlar, att massabruken förfinar virkesfibern, att husbyggandet blomstrar och att olja görs av tall. Ibland har vi till och med svårt att inse att brädan eller plankan vi köper i vår bygghandel faktiskt kommer från skogen. Men när det ställs krav på att begränsa skogsbruket måste vi ha den kopplingen i minnet. För om vi inte brukar vår skog, hur ska vi då kunna bygga våra trähus? Om vi inte brukar vår skog, hur ska vi då kunna byta ut plast mot förnybart material? Om vi inte brukar vår skog hur skall vi då värma våra samhällen? Om vi inte brukar denna förnybara naturresurs, vad skall vi då använda?
Det ska absolut ställas höga krav på brukandet av vår gemensamma skog – annat vore konstigt – men det saknas en hel del bitar i debatten. Idag är vinkeln den ena och i morgon är vinkeln den andra. Vad blir resultatet av förra veckans aktivism? Om vi inte brukar skogen aktivt och hållbart tar vi faktiskt bort grunden för vår försörjning, och dessutom själva nyckeln till en hållbar omställning av vårt samhälle!
Vi är många människor i norra Sverige som är beroende av skogsbruket på olika sätt. Att begränsa skogsbruket från inland till kust leder till att många verksamheter som lever av skogen kommer att stryka på foten, och med det många arbetstillfällen. Klimatnyttan minskar också om vi begränsas. Eftersom avverkad skog återplanteras och när den växer binder den atmosfärens koldioxid. Skogens produkter är långt bättre än övriga alternativ.
Vi har största respekt för oss alla som lever av och i skogen. Vi är ödmjuka inför det faktum att det finns många intressen samlade i vår skog. Men vi måste slå vakt om att vi får bruka vår gemensamma resurs. Om vi blir begränsade vad skall vi då bygga vår gemensamma framtid på?