Tydlig signal från PTK

I det moderna arbetslivet har synpunkterna från TCO och Saco en allt större betydelse.

PTK, som representerar 25 fackförbund inom TCO och Saco, sa under fredagskvällen ja till uppgörelsen med Svenskt Näringsliv.

PTK, som representerar 25 fackförbund inom TCO och Saco, sa under fredagskvällen ja till uppgörelsen med Svenskt Näringsliv.

Foto: Bertil Ericson/TT

Ledare2020-10-20 06:01
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.

Efter att LO:s styrelse gjort tummen ned för slutbudet i LAS-förhandlingarna var det många som drog tvärsäkra slutsatser. Det ropades om regeringskris, extraval och en massa annat. 

Nästan alla totalmissade PTK:s besked under fredagskvällen. PTK, som representerar 25 fackförbund inom tjänstemännens TCO och akademikernas Saco, sa faktiskt ja till en uppgörelse med Svenskt Näringsliv.

Det är inte oväsentligt för den fortsatta hanteringen av frågan. I det moderna arbetslivet är LO alltjämt en viktig faktor. Men tjänstemannafacken har numera minst lika stor betydelse.

Så här skriver Unionen, som har 675 000 medlemmar och är det största fackförbundet i dagens Sverige: "PTK har sagt ja till överenskommelsen mellan parterna om omställning och kompetensutveckling. Vi utgår ifrån att regeringen och dess samarbetspartier håller sitt löfte till parterna att lagstifta i enlighet med överenskommelsen."

Det är en tydlig signal som inte kan negligeras av arbetsmarknadsminister Eva Nordmark (S), Annie Lööf (C) och Nyamko Sabuni (L).

Det skulle ju framstå som minst sagt anmärkningsvärt om de kör över PTK och Svenskt Näringsliv, som uppenbarligen är överens. Deras uppgörelse borde tvärtom bli vägledande för Januaripartiernas fortsatta arbete – inte den hårt kritiserade statliga utredningen.

Därmed borde hotet om en regeringskris vara undanröjd – i alla fall för den här gången.

Från facklig synpunkt finns givetvis mer att önska än denna uppgörelse. Men det finns också sådant som är bra för löntagarna. Till exempel avsnitten om bättre möjligheter för kompetensutveckling och reglerna för inhyrd arbetskraft. 

Det gör att överenskommelsen ändå framstår som ett betydligt mer aptitligt alternativ än statens LAS-utredning.

Rimligen är förhandlingsvägen också fackföreningsrörelsens bästa verktyg just nu. 

Det är bara att titta på riksdagens sammansättning. De två mest fackföreningsvänliga partierna – S och V – har tillsammans bara 127 av riksdagens 349 mandat. Senast svenska folket röstade fram en vänstermajoritet i riksdagen var 1994, det är ett kvartssekel sedan!

Opinionsmätningarna tyder inte heller på några avgörande förändringar i mandatfördelningen. Det finns en förkrossande majoritet för dem som vill ha lagen om allmän visstid, fler undantag i turordningsreglerna och liknande förändringar.

Slutsatsen är därmed klar. Det finns begränsade möjligheter för facket att påverka politiskt. I dagens samhälle gäller det att först och främst lita till den egna kraften och förmågan i förhandlingarna med arbetsgivarna.