Varje år sammanställer världsfacket ITUC (International Trade Union Confederation) en rapport om läget för de fackliga rättigheterna i världen.
Den senaste rapporten presenterades under torsdagen och är en sorglig läsning.
Över hela världen kränks och begränsas arbetstagares rättigheter. I många länder innebär fackligt engagemang livsfara. I andra länder hindras arbetstagare från att göra sin röst hörd. Hot, våld och trakasserier tillhör vardagen.
Det är en situation som går stick i stäv med ILO-deklarationen om grundläggande mänskliga rättigheter i arbetslivet, liksom FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna som ju både inbegriper rätten till facklig organisering och att bedriva kollektiva förhandlingar.
Rapporten "Global Rights Index 2020", som granskar förhållandena i 144 länder, visar bland annat:
• Att 74 procent av länderna har förbjudit arbetstagare från rätten att organisera sig fackligt
• Att det skett godtyckliga gripanden eller fängslanden av arbetstagare i 60 länder
• Att fackligt aktiva i nio länder mördades förra året på grund av sitt engagemang
"Att arbetstagare riskerar att dö på grund av sitt fackliga engagemang och viljan att förbättra villkoren på jobbet är orimligt", säger Sofia Östmark, kanslichef på Union to Union, den svenska fackföreningsrörelsens biståndsorganisation.
Enligt rapporten är förhållandena värst i Bangladesh, Brasilien, Colombia, Egypten, Honduras, Indien, Kazakstan, Filippinerna, Turkiet och Zimbabwe.
Sverige framhålls – å andra sidan – som ett av de länder som har bäst förutsättningar för löntagare och fackligt arbete. En grupp där också övriga nordiska länder ingår.
ITUC:s rapport är en nyttig påminnelse om betydelsen av fackföreningsrörelsens internationella solidaritetsarbete, liksom av statsminister Stefan Löfvens initiativ ”Global deal” (satsningen för social dialog och bättre villkor på arbetsmarknaden i världen).
I Sverige hör fackligt engagemang till vardagen i arbetslivet. Facket i Sverige kan verka fritt och driva sina krav på anständiga arbetsvillkor. Men i stora delar av världen är situationen för fackligt aktiva en helt annan.
Därför är det angeläget att Sverige i sin utrikes- och biståndspolitik fortsätter att stödja facklig organisering och rättvisare arbetsförhållanden i alla delar av världen.
Starkare fack är en av nycklarna till en bättre och mer anständig jord för oss alla.
Ju mer de fackliga rättigheterna respekteras av stater och arbetsgivare, desto rättvisare och mer jämlikt blir samhället. Och ITUC-rapporten visar att det sannerligen finns en del att göra.