GÄSTKRÖNIKA Julledighet ger tid till seriefrossa. För min del serien ”Vår tid är nu”. En fin skildring av efterkrigstidens Stockholm och framväxten av det svenska folkhemmet.

I ett av avsnitten besöker det socialdemokratiska kvinnoförbundets ordförande ett fackföreningsmöte för hotell- och restauranganställda.

”En fråga vi kommer ägna mycket tid åt framöver är svenska kärnvapen”, deklarerar seriens Britt Gahn. ”Det här vill Tage Erlander inte att jag pratar om för han vill inte skylta med att vi socialdemokrater är oense. Men det struntar jag i”.

Frågan om en svensk atombomb var en av 1950-talets stora inrikespolitiska stridsfrågor. Det socialdemokratiska partiet var splittrat – statsministern och utrikesministern stod på olika sidor.

Genom enträget påverkansarbete stoppade det socialdemokratiska kvinnoförbundet – tillsammans med den breda svenska fredsrörelsen – regeringens planer på att införskaffa svenska kärnvapen.

Situationen känns igen. Sverige kan återigen välja vägen mot en kärnvapenfri värld genom att underteckna det förbud mot kärnvapen som antogs i FN förra sommaren. Då röstade Sverige för ett förbud men eftersom regeringen var splittrad i frågan begravdes den i en utredning för att utröna vilka eventuella konsekvenser förbudet skulle innebära för svensk del. Slutbetänkandet ska presenteras senast den 21 januari 2019.

Svenska folket har redan bestämt sig. Fler än 4 av 5 svenskar vill att Sverige ska skriva under för ett kärnvapenförbud enligt den Sifo-undersökning Palmecentret nyligen låtit göra.

Självfallet behöver vi ta reda på vilka konsekvenser ett undertecknande skulle kunna få för våra säkerhetspolitiska samarbeten. En skuggutredning, gjord av Läkare mot Kärnvapen och Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet slår fast att det inte finns några egentliga hinder för Sverige att skriva under konventionen.

USA och Natos påtryckningar om att inte skriva på har visat sig vara mer skrammel än det innebär faktiska repressalier eller andra konsekvenser efter det att man godkänt konventionen.

Det har blivit tydligt i de 69 fall andra länder hittills gjort detta.

Både Thailand och Filippinerna har nyligen undertecknat samt ratificerat avtalet och båda länderna har nära militära samarbeten med USA. Relationerna har inte påverkats.

Österrike är ytterligare ett exempel på ett land som både undertecknat och ratificerat avtalet.

Schweiz, som givet sina historiska ställningstaganden i fredsfrågor ofta jämförs med Sverige, röstade före jul igenom att man ska godkänna kärnvapenförbudet i sitt parlament. Och man har bett sin regering att med omedelbar verkan förbereda en ratificering av avtalet.

Vi kan inte räkna med att någon av kärnvapenstaterna kommer att agera för att kärnvapnen ska avskaffas, vissa kommer att agera aktivt för att så inte sker.

Därför är det av stor betydelse att länder som Sverige går före.

Vår tid att ta nya steg mot en värld fri från kärnvapen är nu.