Det är med förundran och förvåning jag under gångna månader har följt ”spelet” med demokratin som utövas av våra ledande politiker. Alla tycks inte ha samma värde och åsikts­monopol krymper väl demokratin? För annat än spel eller taktiserande kan det väl knappast vara?

Jag undrar vad färgstarka, verklighetsnära och jordnära ledare som mannen från Ådalen – statsminister åren 1976–78 och 1979–82 (Thorbjörn Fälldin, reds. anm.) skulle ha sagt om nuvarande företrädares piruetter? ”Håll gränserna!” var hans order till ÖB när U-137 ”felnavigerade” in på svenskt vatten och strandade i Karlskrona skärgård 1981. Då kallades en spade för en spade och besluten för landets bästa var starkt förankrade i den svenska jorden, och landsbygden var en viktig del av Sverige. Den inställningen har tyvärr gått förlorad och omsorgen tycks mer ägnas åt insatser för andra länder och hitresta människor – mer eller mindre lagligt – från när och fjärran. Gymnasielagen-/amnestin för över 9000 i huvudsak afghanska ungdomar utan asylskäl är väl slutligen ett tydligt bevis på en felaktig prioritet.

Dödshotet hänger över förra C-ledarens förtjänstfulla insatser år 2006 ( Maud Olofsson, reds. anm.) att bilda Allians för Sverige vars dödsdans tyvärr påbörjades några år senare med ”öppna era hjärtan-talet” och lieringen med MP i öppna ”på vid gavel” gränserna- politiken. Resultatet är ett splittrat Sverige med uppväxandet av farliga parallellsamhällen där diasporor och klaner härskar och kriminella gäng anfaller polis och annan blåljuspersonal och samhällsviktiga verksamheter. Våra egna medborgare – speciellt unga flickor men även såväl pojkar som äldre damer och herrar - blir utsatta med allvarliga skador och trauman för resten av livet i bästa fall, för de som överlever. Facit för år 2017; 42 ihjälskjutna och 140 skadade i de totalt 320 skjutningarna talar sitt tydliga språk! Kurvan lutar brant uppåt dessvärre.

Norrbottens utveckling inom gruvnäringen får nytt hopp med Pajalagruvans nystart. Ett smolk i glädje­bägaren är dock Naturvårdsverkets krav på nya närmast omöjliga miljötillstånd. Man kan undra om detta verks uppgift är att lägga en våt hand över landets utveckling och speciellt norra Sveriges. Nya naturreservat i mängder med vidhängande restriktioner hotar att begränsa frilufts- och näringsliv och speciellt besöks- och rennäringen i vårt nordliga län. Inte ett ljud hörs däremot när vindsnurror tillåts byggas med deras åtföljande stora ingrepp i ofta känslig natur och detta trots att vi här i norr har all den el vi behöver och även förser södra delarna av vårt land med kraft från norr, utan nämnvärd återbäring. Man kan nog undra om detta ”motverks” behövs eller om det bör följa ett annat onödigt verks öde.

Luleå kommun utvecklas positivt inom viktiga områden som nybyggnation och IT. Den snabba utvecklingen inom IT-sektorn är glädjande och främjas genom en lyhörd kommuns uppmuntran och LTU:s uppbackning. Positivt är ju också mer balans inom kommunpolitiken genom valresultatet där en skadlig dominans av ett parti ersatts av mer samarbete. En usel skolpolitik med hotande nedläggning av väl fungerande byaskolor till förmån för mastodontskolor är en del av orsaken. Här satte dock kommunmedborgarna ett tydligt stopp! Håller tummarna för framgång för Svartöstadens friskola. Andra nedskärningar har skett och sker inom vård- och omsorg som negativt påverkar våra gamla och sköra men även de med olika funktionsnedsättningar. Detta måste i anständighetens namn snarast åtgärdas och förbättringar prioriteras framför tveksamma flygburna utsvävningar!

Ny M och KD-regering som ”styr” närmaste åren eller extraval? Tja…snart vet vi!