Ett debattinlägg från tidigare landstingsrådet Karl-Gunnar Holmqvist:

För mycket längesedan gick jag med i socialdemokraterna. Min bakgrund gjorde det naturligt att välja ett parti som stod för rättvisa och välfärd men också tron på vetenskap, utveckling och tillväxt. Politikens till synes oändliga förmåga att påverka framtiden lockade.

Mycket vatten har runnit under broarna sedan dess. Idag är politikens förmåga att påverka framtiden begränsad. Globaliseringen och teknikutvecklingen har ritat om förutsättningarna. Dessa har fört mycket gott med sig men har också ändrat politikens utrymme.Företagen visar en överlägsen förmåga att genomföra snabba och nödvändiga förändringar medan demokratin ofta är långsammare och på senare tid också mer konflikträdd. Mycket talar för att i framtiden kommer alltmer att bestämmas av stora resursstarka företag. Oavsett skälen till politikens oförmåga kommer utrymmet fyllas av andra aktörer.

I Sverige har vi flera stora och väl kända utmaningar där vi tvingas konstatera frånvaron av skarpa politiska åtgärder. Rädslan för väljarnas reaktioner förhindrar kloka åtgärder och lockar fram politikerbesked som har ringa innehåll. Politisk taktik och spelteori har för stort utrymme. Populism vinner terräng. Under tiden förvärras problemen och blir allt svårare att hantera. Några exempel: välfärdens brist på pengar och personal, bristen på bostäder, växande klyftor, svårigheterna med integrationen och bristen på en politik som rustar Sverige för den omfattande digitaliseringen som stormar fram över världen.

Ansvaret åvilar ytterst oss väljare men det hindrar inte att politikerna borde våga tala mer klarspråk. Målet för politiker kan inte bara vara att bli omvald utan också att åstadkomma uthålliga och goda lösningar för medborgarna.

Jag tycker att partiledningarna borde lära sig mer av sina kommunala företrädare. Där finns bättre fokus på viktiga frågor, bättre förmåga att skapa fungerande majoriteter och flera konkreta åtgärder.

Naturligtvis finns brister även på den regionala och lokala nivån men politikerna ligger närmare problemen. Viljan att ta ansvar är på många håll tydligare även när det är politiskt obekvämt.