1960-talet/gruvstrejken
Tisdagen den 9 december 1969 är i högsta grad historisk. Då satte sig 35 man i LKAB:s truckverkstad i Svappavaara. Det skulle bli inledningen på 57 dramatiska dagar i Malmfälten och som på ett radikalt sätt skulle förändra arbetsvilkoren, inte bara för gruvarbetarna.
Stormötena avlöste varandra under gruvstrejken. Många hölls i Kiruna stadshus. Strejken präglade hela samhället och den fick en oerhört stor betydelse för svenska arbetare som såg att det gick att ta en fajt mot arbetsgivaren och att det också gick att segra.
Foto:
När det mullrade som mest omfattande strejken 5 000 gruvarbetare.
- Vi utnyttjades hänsynslöst för vinster, uttryckte sig Nils Erik Wikberg när det 1999 anordnades ett minnesmöte i Kiruna, 30 år efter strejken.
Inget stöd från facket
Nils Erik Wikberg var en av 27 personer som utgjorde den strejkkommitté som drev gruvarbetarnas krav. Och den kommittén behövdes. Strejken var vild och samtidigt en mycket bestämd markering mot gruvfackets ledning. De strejkande ansåg att de valda inte tog tillvara deras intressen.
- Arbetarna kände inget stöd från facket som tillät LKAB att genomföra stora förändringar, minns Nils Erik Wikberg.
Men främst var strejken riktad mot den hierarkiska ledningen i LKAB. Den hade under slutet av 1960-talet ökat pressen på de anställda genom att införa ett tidsstudiebaserat system som höll nere ackorden.
Präglade hela samhället
- Många upplevde att de blev berövade sitt människovärde, sammanfattar Harry Rantakyrö, i dag Gruvtolvans ordförande.
Han var bara tolv år när strejken bröt ut men minns mycket väl hur den präglade samhället.
- Som liten pojke kanske man inte förstod allt som hände men att det var spänning i luften, det kände man.
Strejken blev framgångsrik.
Månadslön infördes och gav en rad andra fackförbund och yrkesgrupper motivation att kämpa, menar Harry Rantakyrö.
- Textilarbetare och andra såg att det gick att ta en fajt mot arbetsgivaren och att det också gick att segra. Utgången av den här strejken har därför haft oerhört stor betydelse för svenska arbetare, säger Rantakyrö.
Kända svenskar gav sitt stöd
Gruvstrejken fick dessutom ett oerhört genomslag i svensk media. Malmfälten översvämmades under de här dagarna av radio-, tv- och tidningsfolk.
En rad kända svenskar deltog också och gav sitt stöd till de strejkande.
Det gäller inte minst författaren Sara Lidman. Hon deltog vid flera av de stormöten som strejkkommittén anordnade.
Frågan är då om det som hände i slutet av 1960-talet i Malmfälten skulle kunna hända igen.
Harry Rantakyrö väntar länge innan han svarar.
- Strejk är ingenting vi i facket eftersträvar. Det är ett nederlag för båda parter. Men kanske skulle det kunna börja mullra igen om den borgerliga regeringen kommer med ett förslag om att privatisera LKAB. Det kommer vi aldrig att acceptera, säger han.
Minnet av gruvstrejken lever
i högsta grad vidare. I december är det 40 år efter strejken och förberedelserna är i full gång för att uppmärksamma detta, berättar Harry Rantakyrö.
Får inte glömmas bort
- Det finns en arbetsgrupp som jobbat för fullt och i den ingår några av dem som deltog i strejken. Det här är en händelse som absolut inte får glömmas bort, säger Harry Rantakyrö.
Så jobbar vi med nyheter