Den skarpa doften av kakao hÀnger i luften. Och medan Abidjan dallrar i förmiddagshettans skarpa solljus har julstÀmningen sÀnkt sig över Mon Chocos luftkonditionerade lokaler. Flinka fingrar paketerar apelsinchoklad i fÀrgglada strutar och högblanka tomtar och renar stÄr redo att stoppas i kartonger för att sÀljas pÄ en marknad pÄ ett av den vÀstafrikanska mÄngmiljonstadens lyxhotell.
I ett hörn trampar Dana Mroueh pÄ en trÀningscykel. Men det handlar inte om ett försök att pressa in ett konditionspass mitt under det vÀrsta julstöket, utan den "magiska maskinen" maler kakaobönor som ett steg i en omsorgsfull process att tillverka choklad, som enligt Mroueh Àr 100 procent lokalproducerad.
Vi köper bönorna direkt frÄn odlare hÀr i Elfenbenskusten och Àr noga med att inga kemikalier har anvÀnts. Sedan tillsÀtter vi bara socker. Varje kakaoböna har valts ut för hand för att nÄ den höga kvalitet som vi vill ha, sÀger hon till TT:s utsÀnda i Abidjan.
Vill bearbeta mer
Elfenbenskusten producerar mest kakaobönor i vĂ€rlden, men det mesta av rĂ„varan skeppas i vĂ€g för att bli till choklad och kakaopulver i andra delar av vĂ€rlden. Det hĂ€r hoppas den ivorianska regeringen Ă€ndra pĂ„ och mĂ„lsĂ€ttningen Ă€r att hĂ€lften av den Ă„rliga skörden â som ligger pĂ„ nĂ€stan tvĂ„ miljoner ton â ska bearbetas i landet Ă„r 2020.
Till sin hjÀlp har politikerna en skara entusiastiska entreprenörer som vill sÀtta Elfenbenskusten pÄ kartan som ett land som inte bara odlar kakao, utan som ocksÄ vet hur man tar hand om den. Men nÀr 28-Äriga Mroueh beslutade sig för att starta Mon Choco möttes hon av skeptiska miner.
I ett land dĂ€r omkring hĂ€lften av befolkningen lever under fattigdomsgrĂ€nsen Ă€r choklad en onödig lyxvara för mĂ„nga â i genomsnitt Ă€ter en ivorian mindre Ă€n ett halvt kilo per Ă„r, att jĂ€mföra med omkring fem kilo i Sverige eller nĂ€stan tio kilo i storkonsumenten Schweiz.
RÄchoklad
Jag blev avrÄdd frÄn att tillverka choklad, eftersom det inte finns i kulturen hÀr. Men alla har en pappa, en farfar, en bror eller morbror som har en kakaoodling och dÀrför vet mÄnga allt om bönorna, men inget om choklad, sÀger Mroueh.
HÀr Àr det vanligt att Àta kakaobönor som ett snack eller fermentera dem. Mon Choco gör rÄchoklad, sÄ mÄnga ivorianer som Àter den kÀnner igen den skarpa smaken.
Kvalitén pÄ kakaobönorna Àr en stÀndig huvudvÀrk för Mon Choco och gör att tillverkningen gÄr upp och ner, beroende pÄ tillgÄng. Efter att ha torkats i solen pÄ taket ovanför chokladmakarna passerar bönorna 37-Äriga Aimée Abitty som vant sorterar bort de mer svartfÀrgade som brukar kÀnneteckna b-laget.
Det Àr bra att det tillverkas mer choklad hÀr i Elfenbenskusten. Nuförtiden Àter jag massor, sÀger hon och skrattar.
För medelklassen
Men den smĂ„skaliga produktionen hos Mon Choco innebĂ€r en högre prislapp pĂ„ slutprodukten. De minsta chokladkakorna kostar 1 500â1 900 CFA (20â30 kronor) och företaget riktar sig dĂ€rför till den vĂ€xande medelklassen i Elfenbenskusten. En del av de elegant inslagna och guldkantade produkterna sĂ€ljs ocksĂ„ i Frankrike, Nigeria, Senegal och Kongo-Kinshasa.
Det Àr inte choklad för alla. För en person som tjÀnar 100 000 CFA (1 500 kronor) i mÄnaden Àr det för mycket pengar, sÀger Mroueh.
I en annan del av Abidjan stĂ„r chokladkakor med logotyper som Air France och HP uppradade bland glittrig tyll och grĂ€lla plastblommor i Instant Chocolats kombinerade butik och showroom. Men företaget har en tydlig dröm bortom bestĂ€llningsjobben frĂ„n storbolagen â att tillverka choklad som alla ivorianer har rĂ„d med.
MÄlet Àr att det ska finnas en chokladkaka i varje ivorianskt hem. Men det kommer att dröja. Priset Àr det största hindret för att fler ivorianer ska fÄ smaka choklad, sÀger grundaren Axel Emmanuel över telefon, eftersom han befinner sig i Frankrike i affÀrer.
Utbildar kvinnor
Sedan nÄgra mÄnader tillbaka har företaget ett projekt dÀr över hundra kvinnor pÄ landsbygden har lÀrt sig att bearbeta rÄvaran för att tillverka allt frÄn blockchoklad till kakaosmör och kakaopulver. Förhoppningen Àr att 250 000 personer ska ha utbildats om tre Är.
Elfenbenskusten har massor av kakaobönor, massor av odlare, men knappt nÄgra tillverkare av choklad. Det mÄste vi Àndra pÄ, sÀger Emmanuel som har prisats av presidenten för sin entreprenörsanda.
Vi mÄste se till att fler ivorianer blir en del av chokladindustrin.
Elfenbenskusten började under 1960- och 1970-talen etablera sig som vÀrldens kakaomecka. Nu stÄr landet för omkring 40 procent av vÀrldens kakaobönor, som utgör omkring 40 procent av den ivorianska exporten.
Den Ärliga skörden i Elfenbenskusten uppgÄr till omkring tvÄ miljoner ton och president Alassane Outtara vill att 50 procent av den ska bearbetas i landet Är 2020, jÀmfört med 30 procent i dag.
Elfenbenskusten sÀljer en stor del av sina kakaobönor till EU, dÀr de bearbetas till produkter som choklad och kakaopulver. MÄnga ivorianska odlare oroar sig för hur deras levebröd ska pÄverkas av det brittiska EU-uttrÀdet. Kakaobönor handlas i pund, en valuta som har försvagats efter beslutet om brexit. Det innebÀr ocksÄ minskade intÀkter för Elfenbenskusten.
De senaste Ären har landets ekonomi varit bland de snabbast vÀxande i Afrika. Men premiÀrminister Amadou Gon Coulibaly har varnat för att om pundet faller ytterligare sÄ kan det innebÀr en allvarlig huvudvÀrk för landets offentliga finanser. DÀrtill har priset pÄ kakao sjunkit till de lÀgsta nivÄerna pÄ mÄnga Är, pÄ grund av minskad efterfrÄgan och överflöd i tillgÄngarna.
KĂ€lla: BBC, Financial Times
Fakta: Oroligheter drabbade ekonomin
Jordbruket Àr den viktigaste nÀringen i Elfenbenskusten, som Àr vÀrldens största exportör av kakao. Under 2000-talet har landet Àven blivit en betydande olje- och gasproducent. DÀrtill bryts mycket guld och diamanter.
Under de oroliga Ă„ren 1999â2003 skedde en ekonomisk nedgĂ„ng, i synnerhet i norr. FrĂ„n 2007, dĂ„ ett fredsavtal ingicks, började ekonomin Ă„ter vĂ€xa.
LÀget försÀmrades dock igen under oroligheterna efter valet 2010. Ekonomin krympte Äret dÀrpÄ med över 4 procent, samtidigt som omvÀrlden införde ekonomiska sanktioner.
Men sedan president Alassane Ouattara tilltrĂ€dde efter valet började ekonomin Ă„terhĂ€mta sig. Internationella sanktioner hĂ€vdes och investeringarna frĂ„n omvĂ€rlden ökade. 2012â2014 lĂ„g den Ă„rliga tillvĂ€xten i snitt pĂ„ nĂ€rmare 10 procent, medan inflationen var mĂ„ttlig.
Den ekonomiska ÄterhÀmtningen har gynnat Ouattara som valdes om 2015.
KĂ€lla: Landguiden
Fakta: "RÄvarufÀlla"
Den ekonomiska tillvÀxten i Afrika sjönk till 1,7 procent 2016, den lÀgsta siffran pÄ ett decennium. 2015 lÄg tillvÀxten pÄ 3,7 procent, enligt FN-organet Uneca. Det förklaras bland annat av lÄga rÄvarupriser och negativa vÀderförhÄllanden som torka. PÄ lÄng sikt bedöms dock tillvÀxtutsikterna som lovande.
MĂ„nga afrikanska lĂ€nder som Ă€r rika pĂ„ naturresurser har fastnat i det som ibland beskrivs som en rĂ„varufĂ€lla. En stor del av exporten utgörs av rĂ„varor, i stĂ€llet för att de tas om hand och förĂ€dlas pĂ„ plats â nĂ„got som skulle gynna lĂ€nderna i form av arbetstillfĂ€llen och ekonomiska tillskott. NĂ€r kaffebönorna rostas i Europa ger Afrika samtidigt bort möjliga jobbtillfĂ€llen.
Mellan 2010 och 2015 utgjorde industrivaror bara omkring 18 procent av den sammanlagda exporten, enligt Uneca.
KĂ€lla: Uneca