En vädjan.
Ju äldre man blir, desto mindre hjälp får man, tycks det bli.
Min make är över 90 år, svårt handikappad efter stroke och har bägge benen amputerade. Det är bestämt av en enhetschef sedan flera år tillbaka, att han skall få hjälp med att komma i säng för natten på en bestämd tid, kl. 21:30. Det sker med hjälp av taklift och utförs av nattlarmspersonal.
Men dessa säger, att de måste ta alla andra larm först, innan de kan komma och hjälpa Jean, med påföljd av att det kan bli mycket sent och det blir alldeles för lite sömn för både Jean och mig som anhörig. Jag själv, 89 år, är också handikappad med knäproteser och utsliten rygg och kan inte hjälpa honom med lyft.
Larmteamet består av fem personer, mycket kunniga och tillmötesgående, men de är alldeles för få, man har tagit bort en tjänst, vilket medför, att de inte hinner med i den mån de borde.
Dessutom har de ett stort område med långa avstånd och väntetiden blir mycket lång för vårdtagarna. En fördel är dock att det är samma personer, som turas om, vilket är en stor lättnad för oss och ger oss trygghet.
Vår önskan är att kommunen tillsätter åtminstone en tjänst till, så att det blir lättare för både nattlarmspersonalen och för oss, som behöver hjälp.
Före valet hette det, att de styrande skulle förbättra åldringsvården.
Men hur har det blivit i Kiruna? Det verkar bara bli allt sämre.
Det är uppenbart, att även vi gamla i Kiruna måste bidraga till den pågående stadsflytten och på så vis inte får den hjälp vi så väl behöver.
Vi hade verkligen hoppats att få en bra tillvaro i den sista tid vi har här i livet.