Fingrar på rutan jag putsade alldeles nyss. Eller var det alldeles nyss förresten? Det kanske var några veckor sedan. Eller några månader? Vart har tiden tagit vägen egentligen.
Folk säger att Sverige inte har stängt ner, att allt har varit som vanligt. Jo, tjena. Det måste vara folk som inte varit i Sverige förut som säger så. Folk som plötsligt fått upp ögonen för det svarta fåret i Europa och som inte vill annat än att hitta en syndabock så långt borta från sig själv som möjligt.
Men varför hakar vi själva på? Varför är många av oss som bor och lever här så pigga på att ta varje chans att sparka oss själva på smalbenet?
Det är lite av ett mysterium får man ändå säga. Det finns inga som är mer fientliga än vännerna tydligen.
Det blir till att plocka fram fönsterputsararsenalen igen. De där fingrarna kan inte vara där. Det har nog varit fest här när vi vuxna åkte bort förra helgen.
Saknas det inte några glas i skåpet? Det var väl lika bra, de var ändå inte särskilt fina och det har väl inte varit fest på riktigt om inte ett glas har gått sönder.
Ungdomarna träffas tydligen som vanligt sägs det. Jag tror inte på det. Men de har ingenstans att ta vägen förutom till den där sportbaren som har för lång kö utanför dörren. Alla andra har stängt, de flesta ofrivilligt.
Den här skitpandemin har skördat väldigt många offer och en massa människor ha tappat sin försörjning och sina livsverk. De som har ägnat hela livet åt att komma dit de var när de ovetande och lyckliga firade in nyåret med lasershow och bubbel. Mattan drogs undan och hur i hela fridens dagar ska man komma på fötter igen? Hitta tillbaka till tråden som klipptes av. Går det ens att göra det?
Allt har varit som vanligt. Inget har förändrats. Folk vet inte vad de pratar om. Det är snarast oförskämt att säga en sådan sak när så otroligt många har drabbats och de allra flesta har tvingats ändra sin vardag så väldigt mycket. Men någon måste ju vara syndabocken, det har vi lärt oss genom tiderna.
Nu är det vi, imorgon är det någon annan. Eller vi förresten. ”Blanda inte in mig i vårt förhållande”. Det är inte alla som tycker att alla ingår i vilka vi är. Det är förstås en helt annan nivå av tragik.
Varför kan vi inte bara skärpa till oss? Varför är någon med en annan hårfärg farligare än min blonda granne med en motorsåg i garaget? Det är otroligt underligt. Som om det skulle sitta där.
Men jag får väl plocka fram den där förbaskade flaskan med fönsterputs igen. Kanske jag ser allt lite tydligare då.