Ett brev betyder så mycket

Det finns skäl för Lotta Finstorp att lyssna på kommunpolitikernas krav och synpunkter.

Claes Nordmark, Ulrica Hammarström, Robert Bernhardsson, Isak Utsi och tio andra norrbottniska kommunalråd har skrivit ett öppet brev till tillträdande landshövdingen Lotta Finstorp.

Claes Nordmark, Ulrica Hammarström, Robert Bernhardsson, Isak Utsi och tio andra norrbottniska kommunalråd har skrivit ett öppet brev till tillträdande landshövdingen Lotta Finstorp.

Foto: NSD Arkiv

Ledare2021-01-26 06:03
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.

"Ett brev betyder så mycket", sjöng Göingeflickorna en gång i tiden. 

Nu har tillträdande landshövdingen Lotta Finstorp fått ett brev som förhoppningsvis kommer att göra vissa avtryck i hennes arbete.

14 kommunalråd i Norrbotten välkomnar Lotta Finstorp till det nya uppdraget och beskriver de fantastiska utvecklingsmöjligheter som finns i norr – till exempel Hybrit (SSAB:s, LKAB:s och Vattenfalls initiativ för en fossilfri stålproduktion).

Men de understryker samtidigt att Länsstyrelsen och andra statliga myndigheter måste vara med på noterna och skapa bättre förutsättningar för dem som vill investera och utveckla det nya. 

Kommunalråden pekar på att många kommuner har upplevt "svårigheter kring etableringar på grund av långa handläggningstider och överklagandeprocesser". De markerar att tillståndsprocesserna måste bli tydligare, effektivare, mer transparenta och förutsägbara.

Deras kritik är inte ny. Under en följd av år har det varit en återkommande synpunkt från såväl lokalpolitiker som näringslivsföreträdare. Jag mötte den i alla delar av Norrbotten när jag åkte runt i länet hösten 2019, strax före pandemin.

Särskilt hård var kritiken mot Länsstyrelsen. Många upplever att den statliga länsmyndigheten är kantig och försvårar istället för att underlätta arbetet för jobb och lokal utveckling.

Nu har regeringen bestämt sig för att göra en översyn för att få till stånd snabbare och tydligare tillståndsprocesser. 

I brevet till Finstorp trycker emellertid de norrbottniska kommunalråden på att Länsstyrelsen redan nu borde fånga upp regeringens tydliga ambition och inleda en förändringsprocess, vilket givetvis vore det bästa. 

Ett är i alla fall säkert: Lotta Finstorp kommer inte att bli framgångsrik som landshövding om hon ser som sin uppgift att bara försvara stelbenta strukturer och befintliga regelverk.

Det är betydligt klokare att lyssna och ta till sig synpunkterna från folk och företag i Jokkmokk, Pajala, Älvsbyn, Boden, Piteå, Luleå och andra delar av länet som har brottats med den statliga länsbyråkratin.

Landshövdingen är per definition statens förlängda arm i länen. Men en landshövding kan även spela en viktig roll för att ge röst åt angelägna regionala krav.

Historiskt har norrbottniska landshövdingar som Ragnar Lassinantti, Curt Boström och Per-Ola Eriksson haft en sådan betydelse. De har inte bara uppträtt som "konungens befallningshavande" utan drivit på för investeringar och etableringar i norr.

Även Lotta Finstorp kan bli en sådan hövding, som inte bara förvaltar, utan också blir en central stöttepelare för det regionala tillväxtarbetet.