Riksdagens högerpartier trummar nu ut sin kritik mot regeringens och samarbetspartiernas budget. De anser att budgeten saknar en röd tråd, en sammanhängande berättelse, en tydlig färdriktning.
"Pyttipanna", tycker Jimmie Åkesson (SD).
"Det är som en dysfunktionell hushållshållgemenskap som inte är riktigt överens om vart färden ska gå", säger Jakob Forssmed (KD).
Så klart är budgeten en kompromiss. Inget parti har ju egen majoritet i riksdagen. Således tvingas alla att ge och ta i förhandlingar. Men de fyra Januaripartierna har faktiskt kommit överens om en mycket tydlig färdriktning.
"Det är jobben, jobben och jobben", sammanfattar finansminister Magdalena Andersson.
Investeringarna i grön omställning (oavsett om det handlar om Norrbotniabanan, laddstolpar eller fossilfri stålproduktion) innebär vinster inte bara för miljö och klimat, utan också sysselsättning för fler. Satsningarna på välfärden tryggar jobb i kommuner och regioner. Bättre pensioner, underhållsstöd och A-kassa upprätthåller människors köpkraft och gör att de kan handla både mat och kläder.
Enligt Finansdepartementets beräkningar är det satsningar som tillsammans motsvarar omkring 75 000 jobb och bidrar till att sänka arbetslösheten med 1,3 procentenheter.
Det är givetvis oppositionens uppgift att opponera. Som framgår av NSD:s ledarsida 22 september är inte heller jag odelat positiv till alla inslag i budgeten. Men det är inte sant att Januaripartierna saknar en gemensam färdplan.
De gemensamma ambitionerna var tydliga redan i Januariavtalet – och de är väl synliga även i budgeten för 2021. Därför borde vi kunna förvänta oss mer av högerpartierna än slappa kommentarer om "pyttipanna" och "dysfunktionalitet".