Allt började med ett kÀrleksfullt bus med sjuÄrige jÀmthunden Ares. Hon har lÀrt honom att ge henne en puss nÀr han Àr lycklig och vill hÀlsa. I april nÀr hon och sambon Jörgen Stenberg packade för att Äka till sommarstugan i Stora LapptrÀsk var olyckan framme.
â NĂ€r jag kröp ner och han skulle ge mig en puss sĂ„ var Ares sĂ„ ivrig att han rĂ„kade stöta till med ena tanden precis ovanför min överlĂ€pp. Det var sĂ„ lite sĂ„ jag tĂ€nkte inte ens pĂ„ det dĂ„, sĂ€ger hon.
Dagen senare började omrÄdet runt skrÄman att svullna upp.
â Men jag trodde vĂ€l att det bara en svullnad av trycket som blev frĂ„n tanden. En vanlig flĂ€sklĂ€pp tĂ€nkte jag, sĂ€ger hon.
RÀtt snart fick hon ocksÄ hög feber.
â SĂ€kert fyrtio grader. Jag hade inte nĂ„gon termometer i stugan och lĂ„g bara och huttrade under tĂ€cket, berĂ€ttar hon.
Dagen senare hade hon sÄ ont i kroppen att hon inte kunde gÄ.
â Jag hade till och med ont under fötterna, sĂ€ger hon.
Sedan försvann feberkÀnslan sÄ följande dag Äkte hon till sitt arbete i receptionen pÄ Kalix sjukhus. Hon sjukskrevs och var hemma i tre dagar för att sedan Äka tillbaka till Stora LapptrÀsk.
â Men första natten i stugan vaknade jag pĂ„ morgonen med sĂ„dan enorm huvudvĂ€rk att det Ă€r svĂ„rt att beskriva. Jag visste knappt var jag var, sĂ€ger hon.
Hennes sambo tog henne till HĂ€lsocentralen.
Och hon kom i grevens tid.
â Jag fick morfin mot smĂ€rtorna och mitt huvud röntgades. Jag kommer bara ihĂ„g att det gjorde fruktansvĂ€rt ont nĂ€r de skulle ta ryggmĂ€rgsprov. Jag tuppade av och vaknade dagen efter pĂ„ IVA, sĂ€ger hon.
Hon hade drabbats av bakteriell blodförgiftning som sedan orsakade en hjÀrnhinneinflammation.
â Jag fick mycket antibiotika och cortison. Det rĂ€ddade livet pĂ„ mig. Hade jag vĂ€ntat ytterligare med att Ă„ka till sjukhuset hade jag förmodligen inte suttit hĂ€r i dag, sĂ€ger hon.
Det tog ÀndÄ flera dagar innan de kunde koppla samman det med det pyttelilla sÄr som hade uppstÄtt i det kÀrleksfulla buset med hunden.
â Jag hade haft tvĂ„ lunginflammationer under vintern. Det gjorde att mitt immunförsvar var sĂ„ lĂ„gt sĂ„ kroppen hade inte den motstĂ„ndskraft som den normalt har för att hantera en bakterie av det slaget, sĂ€ger hon.
Hur mÄr du nu?
â Jag blir vĂ€ldigt lĂ€tt trött. Jag tror att jag orkar sĂ„ mycket och sĂ„ kommer ett bakslag. Jag Ă€r fortfarande sjukskriven men jag ska börja prova pĂ„ att arbeta halvtid.
Buset med hunden hade kunnat kosta henne livet
En ovanlig bakterie gav Jaana VÀisÀnen, 37, en akut och allvarlig blodförgiftning. Hennes liv hade lika gÀrna kunnat ta slut .
Jaana VÀisÀnen har lÀrt sin hund att ge henne en puss nÀr han hÀlsar.
Foto: Joakim Nordlund
JÀmthunden Ares har bland annat representerat Norrbotten i SM för Àlghundar.
SÄ jobbar vi med nyheter LÀs mer hÀr!