Varning för känsliga läsare

Vem bryr sig? Hur ska fler bry sig? Bloggen funderar i ämnet.

Basket2020-06-03 09:50

Hur man än vrider och vänder på saker och ting landar man som basketintresserad alltid i en enda fråga: Varför får sporten, en av världens största, aldrig ett genomslag och blir populär bland en bredare massa i lilla Sverige?

Ett svar är förstås att landslagen levererar bra resultat över tid, inte bara några enstaka gånger. Det menar jag är en nyckel och vore en stabil en grund att stå på. Men det har jag tjatat om massor av gånger. Nej, den här gången har Bloggen letat fram några andra orsaker och lyfter fram tre provocerande samt hyfsat generaliserande rubriker.

Känsliga läsare är härmed varnade.


"Inte en jävel bryr sig"

Utan hardcorefans kommer det aldrig finnas den rätta pulsen, dynamiken och känslorna på läktarna att finnas. Hockeyfansen gråter när deras favoritlag förlorar och kastar sig över all information de kan komma över om föreningen i sitt hjärta. De basketintresserade, ofta medelålders, rycker på axlarna, fortsätter sippa på ett glas rött och snacka affärer med kollegan i den fina Tiger-kostymen. Nej, klubbarna måste ge de få  passionerade fans som finns mer utrymme, uppskattning, stöttning och förutsättningar att bli fler. Inte bara fokusera på "slipsfolket".  Men den breda massan är också viktig - att få tränaren i F12-laget i en förort utanför Stockholm att faktiskt ställa in en träning, ta sig till hallen och kika på en match i SBL dam eller herr.


"Basketen är världsämst på kommunikation"

Hyfsat tuff rubrik men jäklar vad det stinker. I damligan är det bortom uselt på sina håll. I herrligan finns några guldkorn som når magiska höjder. Sociala medier, hemsidor , pressmeddelanden - allt går att utveckla hur mycket som helst. Ett tips i all välmening: En bra start är att lära sig stava. Just nu är känslan att en basketförening ska vara en hemlig klubb, en sekt där så få som möjligt ska få veta något. Lite fel väg att gå kan tyckas.


"Spelare och ledare vägrar sälja sporten"

Personligen har jag jobbat med basket som journalist sedan början av 90-talet. Minnet kanske sviktar men då var spelare och ledare rena drömmen. Tillgängliga, öppna och redo att sälja produkten basket till media och i förlängningen till folket ute i stugorna. I dag? Nja. Som mediarepresentant är det få idrottare som är så svåra att få kontakt med och det har eskalerat de senaste åren. Många ledare/tränare verkar vara helt i det blå och är mest besvärade över kontakterna med media istället för att med passion lyfta och skapa ett intresse för sporten de verkar i. Det finns förstås lysande undantag, absolut, men nu handlar det om att dra saker till sin spets och generalisera. 


Håller ni med? Är Bloggen för elak?

//Lindvall

Läs mer om