Solen står snett över Älvsbyn en eftermiddag i slutet på maj. Det har varit riktigt försommarvarmt i många dagar vid det här laget.
I entrén till en spöklikt tom gymnasieskola väntar skolkuratorn på mig. Vi kopplar upp oss vid varsin skärm i rummen intill varandra och ansluter till ett samtal med skolmänniskor från hela landet. Det är vi socialdemokrater i utbildningsutskottet som bjudit in skolpersonal runt om i landet för att få veta mer om hur läget är i skolorna.
Specialpedagogen från mellansverige inleder med att berätta om hur de ställde om hela gymnasieskolan hon jobbar på till distansundervisning med 1,5 dygns varsel.
”Först var det panik, fast vi var ju tvungna att låtsas att allt var lugnt.” Och ändå resultat långt över vad som kunde förväntas.
Skolkuratorn i rummet bredvid mitt bidrar med slutsatsen att lagstiftningen behöver förändras så att den elevgrupp som har problematisk frånvaro kan erbjudas distansundervisning även när det inte är coronakris.
Deras deltagande i undervisningen har nämligen ökat när undervisningen sker digitalt. Så bra att vi i riksdagen inom någon vecka kommer att klubba just en sådan lagstiftning.
SFI-läraren från sydöst berättar om hur det märks på elevernas avstannande eller backande språkutveckling att de blir utan ett viktigt svenskspråkigt sammanhang när de inte kan samlas.
”Alla längtar tillbaka till SFI, och vi längtar efter våra elever”.
Grundskolorna har hållits öppna under hela krisen. En klasslärare från mellansverige berättar om praktiska bestyr med att köpa tvål, flytta fritids utomhus och hålla avstånd.
En grundskolerektor från västsverige berättar om att en del elever hålls hemma av oroliga vårdnadshavare. Han bekymrar sig för att det ska bli svårt att få tillbaka de eleverna till skolan.
Det är med specialpedagogens ord ekandes huvudet som jag loggar ut från samtalet. ”Först var det panik”. Ändå tycks läget ha stabiliserat sig runtom i landets olika verksamheter och resultaten imponerar.
Samtidigt kommer den här våren att lämna kvar en utbildningsskuld. Det är oundvikligt. Sjukfrånvaro, oro och ängslan, distansundervisning och missade kurser.
Medan solen går ner går jag hemåt i trygg förvissning om att statsministern och folkhälsomyndigheten är på väg ut med beskedet att gymnasieskolan och uppåt ska planera för att öppna sina lokaler igen till sommarskolor och höstterminsstart. Det är bra.
Håll i, håll ut, håll avstånd och hoppas det håller.