Folkomröstningar är trubbiga instrument

Folkomröstningen i Kalix 2005 är en fingervisning till Luleå 2020.

8 november är det dags för en folkomröstning om skolstrukturen i Luleå. Det finns därför skäl att lära av hur det gick i omröstningen i Kalix 2005.

8 november är det dags för en folkomröstning om skolstrukturen i Luleå. Det finns därför skäl att lära av hur det gick i omröstningen i Kalix 2005.

Foto: Johan Nilsson/TT

Ledarkrönika2020-08-06 06:01
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

22 maj 2005 genomfördes en folkomröstning om skolstrukturen i Kalix. De lokala miljöpartisterna talade glatt om folkomröstningen som "en framgång för demokratiutvecklingen". I realiteten blev den dock ett magplask.

Valdeltagandet var lågt. Bara 34 procent, en minoritet, av de röstberättigade gick till valurnorna. Att jämföra med valdeltagandet på 80 procent i kommunfullmäktigevalet 2002.

Vid ett valmöte i Töre menade en rättfram kvinna i publiken att det var direkt olämpligt att folkomrösta om verksamhetsfrågor.

"Det är som en läkare skulle gå ut och fråga folket om hur man ska utföra en blindtarmsoperation", ansåg hon. 

Folkomröstningen bidrog under alla omständigheter inte till att räta ut frågetecknen om antalet skolor i Kalix.

Verkligheten och problemen var desamma i Kalix kommun 23 maj 2005 som dagen före folkomröstningen. Kvarstod gjorde bekymren med krympande elevunderlag (särskilt i vissa delar av kommunen), ekonomiska underskott, begränsad tillgång till behöriga lärare och behovet av att stärka det pedagogiska ledarskapet.

Det enda resultatet av omröstningen var att hanteringen av alla dessa komplicerade frågor drog ut på tiden (plus de stora kostnaderna för att arrangera en folkomröstning som inte gav någon vägledning alls).

2011 fanns emellertid inte längre någon återvändo. Byaskolorna i Pålänge, Gammelgården och Risön lades ned.

"Vi måste förändra skolan i Kalix för att höja kvaliteten", förklarade skolchefen Charlotte Sundqvist, som tagit fram beslutsunderlaget till politikerna.

Hon pekade på att en samordning till färre skolenheter skulle ge fler elever tillgång till legitimerade lärare, skolsköterskor och skolkuratorer samt ge rektorerna bättre möjligheter att utveckla verksamheten.

Ställningstagandet väckte givetvis en storm av protester på sina håll. På NSD:s insändarsida menade kritikerna att det var fråga om "skolslakt". Men kommunpolitikerna valde att stå på sig och ta det tuffa beslutet.

Nu kommer även kvittot på att det var rätt och riktigt. Kalix rankas numera som landets tredje bästa skolkommun av Lärarförbundet – en placering som Kalix var långtifrån 2011. Förbundet pekar på att Kalix nu har en hög andel utbildade lärare och en stor andel elever som fullföljer gymnasiet.

Noterbart är också att Kalix är klart bättre i Lärarförbundets undersökning än sina grannkommuner: Övertorneå (31), Luleå (34), Haparanda (74) och Överkalix (106).

Det säger något om vikten och värdet av kommunpolitiker som äger förmågan ta även kontroversiella beslut.

Det ger en fingervisning inför höstens stundande folkomröstningsdebatt i Luleå.

Sent på kvällen den 8 november kommer det att föreligga ett valresultat, oavsett om valdeltagandet i den lokala folkomröstningen blir 20 eller 80 procent.

Men det betyder inte att verkligheten i Luleå kommun förändras. Efter folkomröstningen 8 november kommer Lenita Ericson (S) och övriga i kommunledningen att brottas med exakt samma bekymmer och utmaningar som före.

Det kommer att finnas en massa faktorer och motstridiga intressen att ta hänsyn till oavsett om folkomröstningen säger bu eller bä – pengar, demografi, lärartillgång, kvalitet, lokalfrågor, stad, land och mycket annat.

Det visar svårigheterna med att försöka avgöra den här typen av komplexa frågor genom folkomröstningar. Det är ett trubbigt instrument, minst sagt.

I slutändan kommer det ändå att krävas politiker, som i Kalix, som tar helhetsansvar, kan göra avvägningar mellan alla intressen och har kraft att ta även svåra beslut.