Med slutet kommer början

Det finns mer att upptäcka i höstmörkret än ångande tekoppar och tända värmeljus. Som kalendrar, collegieblock och färgglada pennor.

24 augusti 2017 07:00

Kvällarna blir mörkare, luften luktar kyla och förpackningar innehållande te och värmeljus slinker ned i korgen när jag planlöst tar mig igenom Coop-butiken. Jag fasar för att nämna detta fenomen vid sitt rätta namn, men jag tror nog att ni alla vet vilken årstid som är på väg.

”Ja, men den är ju så mysig!” fnittrar en av mina vänner där inne på affären och ler fånigt. Jag känner hur det hugger till på insidan och något brister.

Mitt yttre rycker på axlarna och ler tillbaka precis lika fånigt, men mitt inre jag kastar sig butiksgolvet och vrålar högt.

Det finns inte tillräckligt med värmeljus och temuggar i världen för att göra allt det här bra igen! SOMMAREN ÄR JU DÖD! HÖR DU INTE DET? Hösten, ja där sa jag det, hösten är naturens ålderdomshem, bårhus och kyrkogård! Hösten är inte mysig, koselig eller hygge! Hösten är Döden själv som på släpande steg och med kalla fingrar dräper allt som är vackert!

Jag avslutar samtalet, tömmer min korg och vandrar sedan ensam vidare genom butiken.

För på samma vis som man talar gott om en elak släkting på hens begravning, så spelar det ingen roll hur kall och regnig sommaren varit. När de första höstdagarna kommer så minns jag bara soliga dagar, myggfria grillfester och simturer i fridfulla sjöar.

Att jag inte tycker om att grilla och inte riktigt kan simma är irrelevant i min kombination av sommarnostalgi och bitterhet.

Men plötsligt släpper denna höstångest och jag slungas mot ett ljus som omvänder mig till årstidens mest passionerade påhejare.

För efter att jag övergivit hyllorna med ljus, teer och andra höstmysattiraljer upptäcker jag plötsligt avdelningen märkt ”SKOLSTART” med kalendrar, collegieblock och pennor i alla möjliga färger. En helt annan slags nostalgi sveper över mig och jag minns plötsligt skolterminens första dagar, nya sudd och pennor, rena ark i en skrivbok och ett hjärta fyllt av förhoppningar.

Med sommarens död kommer även en början. Jag inser plötsligt hur hösten, trots sitt mörker och sin kyla, alltid varit synonymt med början på något nytt. En ny termin eller ett nytt jobb, en ny stad eller en ny kvällskurs.

Skyltarna med sommartider och sommaruppehåll plockas bort och repriserna försvinner ur tablån. Den friska höstluften erbjuder mängder av möjligheter till nya kunskaper, bekantskaper och äventyr på ett sätt en ångestfylld nyårsafton och ett stressigt januari aldrig kan.

”Ja! Detta är ljuset, detta är början!” tänker jag och trycker krampaktigt min nya skrivbok mot bröstet medan vinden biter i kinderna och regnet smattrar ned på mina gummistövlar.

Veckans

Plus

Bibliotek! Alltså bibliotek är ju det bästa som finns!

Minus

Att detta blir den sista krönika jag skriver här. Tack för denna tid!

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!
Charissa Martinkauppi