Krönikan: Ett myller av olika röster och språk

Stress, kaos, måsten och härligheter – när sinnet är proppfullt av allt det som amatörteater innebär, då är det omöjligt att skriva om något annat.

1 juni 2017 07:00

Jag tänker på er läsare och den här rutan som ska fyllas med text och jag gör det enkla valet att skriva om Jag är en sång mellan dina läppar, pjäsen jag jobbar med för tillfället. Delvis för att göra lite smygreklam för den kommande premiären, men också för att det är det enda som fyller mitt sinne just nu. Det plingar i mobiler, bokningar ramlar in och listan av måsten fylls på i raketfart. Repliker måste övas in, flyers måste delas ut, ett programblad måste tryckas upp och jag måste komma på en intressant vinkel till den här krönikan. Jag lockas av att skriva om charmen i att bara acceptera kaoset eftersom kaoset trots allt är del av processen.

Några meningar om hur premiärstress till och med kan vara roligt hamnar på pappret, men så plingar det till i mobilen igen. Jag öppnar meddelandet som innehåller bilder på ett brev från Migrationsverket och en önskan om att jag ska översätta det som står. Föreställningen jag regisserar spelas nämligen av en amatörensemble där hälften av skådespelarna är nyanlända. Detta innebär att jag ofta får ta del av de absurda situationer som kommer med att leva som flykting i Sverige. Så jag stryker min första idé och gör sedan en lista på de olika turer med svenska myndigheter som projektets deltagare berättat om. Jag blir strax avbruten i mitt arbete av en annan deltagare som knackar på dörren och bara vill läsa upp sina repliker. Hon har övat tillsammans med några andra medverkande och vill nu stolt visa upp att hon lyckats bemästra det svenska uttalet. Hon berättar fnissigt på en blandning av svenska, engelska och arabiska om hur hon aldrig vågat tala inför grupper tidigare men nu har mina kollegor och jag lurat in henne i detta djävulskap som kallas teater. Så jag stryker ytterligare en idé och börjar fundera på vad för fina saker man kan skriva om kommunikation, mod och teater istället. Jag hinner inte ens börja anteckna innan det är dags att samla ihop manus och noter för att sedan springa över till replokalen. Där möts jag av det vanliga myllret av olika röster och språk och en grupp människor i åldrarna 9 – 76 som är nästintill omöjlig att kontrollera. Då går det uppför mig att det finns ett enkelt sätt att sammanfatta allt det jag velat skriva om: stöd din lokala amatörteater!

Det är en verksamhet som förenar alla typer av människor, som främjar kollektivet men också stärker individen. Den utforskar och provocerar, utbildar och underhåller. Så iväg med er! Köp biljetter till amatörteaterföreställningar eller gå med i en grupp! Hjälp till med att marknadsföra en pjäs eller snickra ihop en kuliss. Hur ni än gör, kommer det göra er gott.

Veckans

Plus: Kulturnatta i Boden 2 juni!

Minus: Att jag missar Kulturnatta i Boden eftersom jag har en premiär i Haparanda…

Krönika

Charissa Martinkauppi
Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!
Charissa Martinkauppi